– Det har blivit mycket tuffare, det är mer tidsbrist. Eleverna har en tyngre problematik.
Mellanstadielärarna Helen Gustafsson, Marie Haglund, Tina Bäck och Mimmi Lundberg har sett jobbet förändrats genom åren. Kollegorna står bland hundratals andra i morgonsolen i Tallåsskolans aula under en paus i fortbildningen.
– Vi är kanske mer välutbildade än någonsin. Men så mycket i skolan i dag handlar inte om kunskapen, säger en av dem.
–.Det är andra yrkesgrupper som skulle behöva komma in, socialpedagoger, flikar en annan in.
Kollegor från andra skolor, som vill vara anonyma, beskriver en liknande bild. Undervisningen får alltför ofta konkurrens av faktorer utanför skolans kontroll: Otrygghet utanför skolan smittar av sig i gruppen.
– Man är duktig på att söka lösningen i skolan och hos lärarna. Vi måste vara landets mest fortbildade yrkesgrupp! Men det är inte bara oss det handlar om.
Ingen av de fyra kollegorna har ångrat sitt yrkesval.
– Det är ju stjärnorna i ögonen på eleverna som förstår, hur eleverna utvecklas, även de som har tufft. Det är otroligt stimulerande.
De vill se ökade resurser men också en attitydförändring utifrån skolans betydelse i samhället.
Nätverk polis-social-skola försvagas, berättar oroliga pedagoger, när föräldrar ges "nästan veto" mot utredningar och åtgärder kring strulande elever.
Ett par bord bort står Gerd Rehnberg och Ulrika Persson Hernodh, från grundsärskolan för funktionsnedsatta. Med små klasser och hög lärartäthet anser de sig lyckligt lottade jämfört med kollegorna i den vanliga skolan.
– Vi kämpar på och trivs med jobbet och kollegorna även om förutsättningarna är tuffa. Många slutar, men vi på vår skola står kvar, säger en mellanstadielärare.