Marie Sandberg har jobbat mella 50 och 75 procent samtidigt som hon studerat till lärare.
I uterummet vid villan i Laggarhult håller Marie Sandberg, 41 år, på och gör festfint. Långbord och stolar är på plats inför firandet av examen nummer två: grundskollärare, förskoleklass till årskurs tre.
Egentligen trivdes hon alldeles utmärkt med sitt arbete som sjukgymnast på Kullbergska sjukhuset. Hon arbetade med strokepatienter och andra med hjärnskador.
– Men det var stor ruljangs på chefer och fattades ofta läkare. Jag kände att vi inte kunde erbjuda sammanhållen vård och började fundera på att göra något annat, säger Marie Sandberg.
Med tre barn, då 12, 9 och 2 år, fanns inte alternativet att pendla. I stället växte gjorde sig barndomens dröm om läraryrket påmind.
– Catrine Lindskog var min lärare på lågstadiet i Vingåker, hon var fantastisk. Jag ville bli som hon. Under yrke skrev jag alltid lärare i "Mina vänner"-böckerna.
När Marie Sandberg fick napp som obehörig lärare under en termin på Västra skolan sa hon upp sig från Kullbergska.
Sin första kontakt med skolan från lärarperspektivet minns Marie Sandberg som tuff, det hände att hon grät när hon kom hem.
– Men att se en elev när den plötsligt förstår är värt allt och väger upp det jobbiga.
När Marie Sandberg visste att det var i skolan hon ville vara, sökte hon lärarutbildning. Med tre års studielån sedan tidigare skulle hon inte få lån under hela den fyraåriga lärarutbildningen.
– Jag har arbetat mellan 50 och 75 procent under tiden som jag pluggat.
Hon konstaterar att hon har ganska lätt för sig, och att det har varit en fördel att läst på högskola tidigare. Men självklart har hon slitit hårt. När resten av familjen har haft fredags- och lördagsmys har Marie Sandberg pluggat.
– Jag har tvingats varit effektiv de dagar jag har pluggat.
Triathlonkarriären har gått på sparlåga under tiden som Marie Sandberg studerat.
Trebarnsmamma, idrottsledare, jobb och studier – hur går det ihop?
– Jag är verkligen ingen superwoman men jag har varit motiverad. Ibland har jag inte orkat och då har jag ringt en kompis och brutit ihop en stund, eller gått ut och tränat.
I höst ska hon lotsa en klass genom femte årskursen på Sandbäcken. Även om höstterminen ligger långt borta är Marie Sandberg lite pirrig inför skolstarten.
– Barnen har inte valt att vara där. De ger mig sin tid, förtroenden om vad de är lessna eller grubblar över. Det är lite läskigt att veta att man är en förebild, men också fint att veta att jag kan göra skillnad.