Granskott kantar vägen och det blir nästan kö över bron upp mot den ekologiska gården, där barn klänger vid kohagen och en tysk volontär donar med en eldkorg.
Inne bjuds höstens skörd på dignande bord med rödkål och rotsaker, skinn och kött från de 85 tackorna och 10 korna. Här saluförs också varor från andra småbrukare och mathantverkare: mejeri- och charkvaror, bröd och en mängd hantverk. De flesta flockas längre in i det stora växthuset, där det är kafé med fårfiolsmackor och lussebullar.
– Förr sålde vi allt till de stora bolagen. Vi fick aldrig någon erkänsla för det vi gjorde och hade inte kunnat fortsätta om vi försökt, säger Katarina Molitor, den ylleklädda och rödkindade bondmoran på gården.
Hon kom hit som 21-åring 1983 och drev gården med 40 mjölkkor. Två saker tryggade gårdens framtid: Övergången till direktförsäljning utan mellanhänder. Och mannen hon träffade.
– Vi gillar att förmedla att mat tar tid, och kräver respekt, säger den piggögde Magnus Molitor.
Syskonen Ormegard från Katrineholm, ett par av de anställda, varvar bestyren med julsånger i kaféet. Yngre besökare, som Frans och Helmer Skogens, 5 och 2 år, matar i stället två får som mumsar i en hage mellan keramiken och scenen.
Det är nionde året med julmarknader, berättar Magnus. Det är han som sköter gårdens räkenskaper, vid sidan av heltidsjobbet med flygsäkerhet i Norrköping.
– Vi har expanderat hela tiden. Det blir mycket pappersgöra.
Ändå drömmer Katarina: kanske förädla mer själv, eller bygga ut växthuset. Så skrattar de båda: Jonglerandet med gårdens många "pusselbitar" och hans anställning är ett gammalt trätoämne.
– Att möta kunderna är värt mer än lön. Jag skulle unna andra bönder också, folk som har det deppigt, detta.