Varje arbetsdag reser Hans Larsson 4 timmar och 30 minuter. Det är ungefär så lång tid det tar från till och från hemmet i Bie till Ericsson i Kista, där han fått nytt jobb.
– Jag är ju en av dem som fortsatte inom Ericsson. Själva jobbet i Kista är bra och jag trivs med det. Nackdelen är resorna, framför allt när det inte fungerar med tåg och pendling, det är ofta kaosartat. Man blir ju bortskämd när man jobbat på samma ställe i 30 år och haft tio minuter till jobbet, säger han.
Hans Larsson arbetade med logistikplanering i Katrineholm och gör detsamma i Kista.
– I det gänget jag arbetade har i stort sett alla fått jobb. Vi är ändå ganska attraktiva på arbetsmarknaden. Man kan jobba med logistik i nästan vilket företag som helst. Jag har fått intrycket att Ericsson har skött det ganska bra med omställningspaketet.
Vad saknar du mest?
– Kollegorna som jag fick under 30 års tid. Jag kände många i Katrineholm som jag troligtvis aldrig kommer att träffa mer.
Sköldingebon Teresa Fransson arbetade med huvudplanering och logistikutveckling på Ericsson men lämnade fabriken den 11 september. Då började hon sitt nya jobb som dataanalytiker på tidningskoncernen NTM i Norrköping.
– Jag hann jobba i nästan 15 år på Ericsson. Det är kul att testa något nytt, men samtidigt saknar jag det lite. Kollegorna och arbetssättet vi hade. Jag har lite längre resväg nu, en timme från Sköldinge till Norrköping i stället för 20 minuter. Men jag tycker ändå att det blivit bra.
Vad saknar du mest?
– Sammanhållningen som fanns. Det var många som arbetat där länge och det fanns en gemenskap mellan avdelningarna. En mentalitet där alla hjälpte alla.