Robin Paulonen, som tidigare arbetade i Katrineholm och var projektledare för Katrineholms första pride, hade en pastor med förlegad syn kring vad homosexualitet handlade om. Ledningen i församlingen ansåg att homosexualitet var en synd som kunde jämföras med sjukdom, och nu närmar det sig elva år sedan Robin lämnade församlingen under sista året på gymnasiet.
– Det fanns inte så mycket annat val, jag och många andra kristna queers har en gemensam berättelse i att vi blir förskjutna av vår kyrkliga tillhörighet, säger han.
En ledning tog täten i utfrysningen som i stort sett omöjligjorde att Robin kunde stanna kvar i församlingen.
– Bilden av frikyrkan kan vara väldigt spretig. Dels de trans- och homofoba församlingarna, dels historien av att vara inkluderande och gå i bräschen för stora samhällsförändringar.
Det tog ett tag innan Robin hittade hem i en ny församling. Mycket tack vare att han träffade många andra kristna queers som redan var med i hbtq-inkluderande församlingar.
– Det är en församling som är mycket lik Svenska kyrkan. Jag känner att det är en fin plats att vara på, eftersom Svenska kyrkan har en ordning som inte tillåter någon diskriminering, säger Robin Paulonen.
Under förra året upplevde Robin en våg av trans- och homofobi i kristna nyhetsmedier, men nu börjar Robin se en något mer positiv förändring.
– Att en man som Jonas Gardell, som både är homosexuell och kristen, får fronta en av Sveriges största kristna tidningar, "Dagen", signalerar att det händer mycket i Svenska kyrkan, säger han.
Robin Paulonen medverkade nyligen i SVT:s dokumentärserie Gud som haver barnen kär.