Det är alltid trevligt att komma till Björkvik. Flera gånger har vi stått där med vår Kurirenbil och haft givande samtal med invånarna. Det har känts att det finns en speciell Björkviksanda, en samhörighet i samhället, med mycket nybyggaranda. Under en av våra "KK på plats"-besök skriver vi om renoveringen av sockenstugan, även om kyrkoherden själv inte vill vara med på bild. KK:s reporter beskriver det kulturhistoriska- och byggnadsvårdmässiga värdet och hur ideella krafter hjälps åt för att förverkliga drömmen.
Det var helt självklart att lokaltidningen skulle engagera sig när mordbrännarna ödelade hembygdsgården. KK bidrog till att samla in pengar. Björkviksborna drabbades hårt och då ville vi hjälpa till.
Lika självklart är det för oss att granska när vi får tips om att det ska förekomma både ekonomisk misshushållning och toppstyrning inom Björkviks församling. Personer som uppfattats som bråkiga har känt sig utfrysta, och för det planerade trygghetsboendet finns det varken behov eller ekonomi, enligt tipsen till tidningen.
Svenska kyrkan ska vara öppen, demokratisk och kunna granskas, som om det var en kommun, ett kommunalt bolag eller en myndighet. Den lyder under kyrkoordningen, med regler när det gäller möjligheter att granska, begära och få ut handlingar.
Men det är nog inte kyrkan vi först tittar mot, när redaktioner satsar på granskningar. En tjänsteman på skattemyndigheten uttryckte det kanske tydligast: "Vi får väl förutsätta att de gör rätt, det är ju ändå kyrkan".
KK har stött på stora hinder i vår granskning. Vi har motarbetats och församlingen tolkar kyrkoordningen delvis godtyckligt, och lämnar exempelvis inte ut begärda handlingar till tidningen på en hel månad. Svenska kyrkan har bestämt att den ska vara öppen för insyn och följa kyrkoordningen. Det gäller även i Björkviks församling.