Känslan av att hamna i en isvak är en erfarenhet man bär med sig hela livet. Därför är det viktigt att ha provat på hur det känns om olyckan skulle vara framme. På Kunskapsskolan har alla sjuor fått en teoretisk utbildning av Räddningstjänsten och information om hur isbadet går till. Ungdomarna får själva välja om de vill göra den praktiska delen och 35 av 76 elever tackade ja. Sanna Canderskog är idrottslärare och hon är nöjd med beslutet att bara låta de elever som ska bada följa med till Djulö. Fler vågar prova om alla är i samma sits.
‒Hur många är nervösa? frågar Johan Harter, från Västra Sörmlands räddningstjänst.
Nästan hela gruppen räcker upp handen.
‒Jag är jättenervös och är rädd för att få panik i vattnet och åka under isen. Men jag tror det kommer att gå bra, jag litar på att brandmännen kan det här, säger Line Gustavsson.
Först ut på bryggan är Wilma Thuné Haraldsson och Alfons Lindskog. När de har fått på sig varsin sele runt midjan vill ingen av dem hoppa först. En brandman föreslår en omgång sten, sax, påse för att avgöra vem som ska börja.
Wilma drar nitlotten och kliver ut på isen och samlar sig några sekunder innan hon håller för näsan och tar ett rejält skutt ut i det fruktade vattnet. Snabbt som attan kommer hon upp till ytan och börjar kravla sig upp med stöd av de ivrigt påhejande kompisarna.
En efter en hoppar de i vaken. Några tar ett par snabba steg och ett hopp för att få det överstökat och andra tvekar lite mer och behöver en stund för att fokusera på uppgiften. De mest nervösa får stöd av räddningstjänsten, lärare och kompisar och ingen ångrar sig i sista stund. Direkt efter doppet rusar de till omklädningsrummet.
Zainep Boije har värmt sig i bastun och berättar om upplevelsen.
‒Jag fick panik och kunde inte hantera isdubbarna, men det var inte så kallt som jag trodde.
På frågan om hon skulle göra det igen svarar hon ett tydligt men bestämt nej.
‒Men det var ändå lite kul att prova.