Kulturskolan djupdyker i smältan

SKF och Kulturskolan har funnit varandra och tiljan möter flytande järn. Årets storföreställning knyter samman den lokala kulturen med företaget som är djupt förknippat med Katrineholms själ.

Foto:

Katrineholm2016-02-08 07:30

På lördag den 13 februari är det dags: runt 350 medverkande begår premiär i Duveholmshallen för Kulturskolans sjätte storföreställning, 101:an.

I publiken kommer det att sitta ungefär lika många anställda på SKF mekan som det finns folk på scenen. Med anledning av att företaget fyller 100 år bjuds personalen på en helkväll med först teater och därefter middag på Safiren.

När arbetet med årets storföreställning började såg sig Kulturskolan om efter samarbetspartners. Valet föll på SKF och kontakt togs.

– Det skulle finnas mycket att hämta på många plan; ljud, miljö, människor, Katrineholm, säger manusförfattaren Jenny Cronholm och Kulturskolans chef Lennart Ejeby.

SKF var med på noterna. Allt detta hände för ett år sedan, och före sommaren hade Jenny Cronholm ett manus klart. Alla berörda från teaterproduktionen har gjort studiebesök på företaget och Jenny Cronholm har mött massor av SKF-anställda för att skaffa stoff till sin berättelse.

Så vad handlar då 101:an om? Jo, om en pappa som jobbar på SKF och hans tonårsdotter. Dottern har svårt att kommunicera med sin pappa och mamman är död. Så kommer flickan på studiebesök på pappas jobb, och hon skäms över honom och rymmer. Där börjar resan in i ett parallellt SKF-universum.

SKF-folket kommer att känna igen namn och termer från verksamheten. Kulturskolan har fått låna kläder och utrustning till föreställningen.

Övriga i publiken kommer att få en föreställning med mycket sång och musik, inse att SKF är en plats där den traditionella processindustrin möter högteknologi, och kanske lära något nytt. Som att saker kan bli "vaj". Det betyder att något går fel.

– Det är ett gjuteriuttryck, säger SKF:s HR-ansvarige Herbert Björck som är förtjust i samarbetet med Kulturskolan.

– Det känns jättespännande. Det finns inte så mycket teater om arbetslivet, säger han.

Den här veckan är det fullt ös på repetitionerna på Kulturskolan, Dud och Perrongen.

– Kvällen före premiären ses vi alla första gången, säger Lennart Ejeby.

Då ska allt arbete som har gjorts på alla möjliga håll i stan pusslas ihop till en helhet.

Lördagen före premiären är det full fart på övandet på Perrongen. Skådespelare i blå arbetskläder och vita hjälmar blandas med "järnvargar" som har en central roll i föreställningen. Jenny Cronholm, som också regisserar föreställningen med Gustav Karlsson vid sin sida som regiassistent, hoppar in i ensemblen samtidigt som hon håller koll på replikerna.

– Om en minut kör vi, team A från början, ropar Cronholm med myndig röst medan skådisarna gör sig redo.

I år finns för första gången två lag med skådespelare som turas om att spela rollerna.

– Det var så många som ville vara med, säger Kulturskolans samordnare Lotta Asplund som konstaterar att lösningen även är bra om någon blir sjuk.

Förutom alla som jobbar på och bakom scenen finns ett 60-tal hjälpföräldrar som sköter allt från städning till att stå i entrén.

– Utan dem skulle vi inte klara det, säger en tacksam Lotta Asplund.

Bland alla som bidragit till föreställningens helhet finns Karin Lundgren som har gjort scenografin. Med två medhjälpare har hon sedan i höstas klurat på hur SKF och dess fantasivariant på bästa sätt ska synas på scenen. Utmaningarna har varit flera: scenen kan inte byggas förrän några dagar före premiären och eftersom det är så många medverkande får det inte plats så många saker på scenen.

– Lösningen blev kartonger som är lätta att packa ihop, säger Karin Lundgren.

De målade, tomma kartongerna kommer bland annat att användas till att bygga upp väggar som bilder från SKF och den andra världen projiceras på, berättar Karin Lundgren.

Fia Viklunds arbete bakom kulisserna är också viktigt. Hon har ansvaret för att sminka några av skådespelarna.

– Det är jättekul, säger Fia Viklund som har fått en idé att utgå ifrån men som sedan har fått skissa själv på hur hon vill sminka skådespelarna.

– Jag bestämmer själv, men anpassar till kostymerna, säger hon medan Marie Sandberg som spelar Sparvöga får lösögonfransar och vitt smink.

Till kommande helg ska sminkningen sitta som en smäck - precis som hela föreställningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!