Visst, i alla tider har det funnits benknäckargäng. Ibland för att tekniken inte räckt till, ibland för att kunnandet varit för stort i förhållande till nivån hos motståndarna.
De har ändå tillhört undantagen. I stället är mina egna erfarenheter från korpmotionerandet med bowling, badminton och hockeybockey att det varit nära ett förlåt när det blivit för hårt.
Tävlingsmänniskor finns ända ned på korpnivån, men mest har det ändå varit glädje och skratt. Det har varit motion mer än viktigt att vinna, det som alltid varit Korpens grundidé.
Det var på den tiden bowlingen hade långt över tio serier, badminton var ännu större. Det spelades handboll, rinkbandy, pingis, volleyboll, fotboll och en massa andra idrotter. Det snackades lika mycket korpmatcher som allsvensk fotboll på arbetsplatser och i kompisgängen. Katrineholms-Kuriren hade till och med en uppskattad spalt med referat från det egna lagets matcher med Ärret, Kylskåpet, Striken och allt vad de kallades. Eller referat, det var mera kåserier.
För ett par år sedan var Korpen på väg att tyna bort, men räddades kvar genom en sammanslagning med Vingåker och Flen tillsammans med en anpassning till nya moderna aktiviteter. Zumba och vattenjympa dök upp.
I vinter finns inte ens en fotbollsserie. Det är en direkt konsekvens av allt tjafs, bråk och otrevliga incidenter förra året. Disciplinkommittén fick avgöra flera grova fall. Det slutade med tre avstängningar och radikala grepp som att låsa ytterdörren vid matchstart och spela inför tomma läktare.
Sådana åtgärder hör inte hemma någonstans i idrotten och allra minst i Korpen. I Italien sägs att fotbollen inte är en kamp på liv och död, den är viktigare än så. Den klassiska olympiska devisen är att "det viktigaste är inte att vinna utan att delta".
Det är ingen tvekan om vilket som lockar mest.
ANDERS GÖRANSSON
I Katrineholms-Kuriren fredag 1 februari synar vi KFV-Korpen