– Det är inte många som trivs. Personalen kommer gråtande från sina avdelningar. De har ont i benen och hinner inte med, berättar kvinnan.
Tidigare tog två personal hand om åtta boende på en avdelning. På nybyggda Dufvegården tar tre personal hand om tolv boende.
Redan i maj sattes missnöjet på pränt. I ett samverkansprotokoll står att läsa att "Det är för många med tolv boende på varje enhet. Vi känner att vi inte räcker till trots att vi är tre personal".
Av protokollet framgår vidare att det är många dubbelbemanningar, exempelvis med lyft med lift. Det innebär att två personal försvinner för att hjälpa en boende och att en personal blir kvar med övriga elva.
Kvinnan med insyn i verksamheten beskriver situationen på Dufvegården som tuff. Hon berättar om boende som får kissa i blöjan för att personalen inte kan släppa det som de har i händerna för att hjälpa dem till toaletten, om frukost som dröjer och tv:n som enda sällskap.
– Det här är under all kritik. Det är ingen som hinner att sitta och prata med de äldre.
Enligt Anneli Larsson, äldreomsorgschef, bygger man i dag oftare större äldreboenden med fler platser.
– Det är mycket med tolv boende per enhet på ett demensboende. Vi gör allt vi kan för att få det att funka men det är ingen optimal miljö. Vi visste att det skulle vara en av de stora förändringarna när vi flyttade in här och flera valde då att flytta sina anhöriga. När man var här och kikade tyckte man att det kändes så stort och opersonligt, säger Sandra Hielte, enhetschef på Dufvegården.
Hon känner dock inte igen sig i beskrivningen om att personal inte trivs på jobbet.
– Det finns inga avvikelser eller arbetsskador som beskriver detta och vi har nyss haft samverkan och inte heller där togs det upp. På arbetsplatsträffar brukar jag göra en snabbkoll på arbetsmiljön och frågar, mellan ett och tio, hur de mår när de är på jobbet.
Ett är uselt och tio är världsklass.
– Vi ligger efter månadens möten på ett snitt runt åtta. Man säger att 'i dag är jag en åtta men i går var jag nog en sjua för då var det så rörigt, men annars ligger jag på åtta-nio, för det är roligt att gå till jobbet'.
Har ni förändrat något efter mötet i maj när missnöjet sattes på pränt?
– Vi har de resurser och lokaler vi har. Men där det behövs har vi bemannat upp efter de behov som finns.