Under 2020 har antalet anmälningar och utredningar avseende barn ökat kraftigt.
En stor del av anmälningarna handlar om att barn bevittnat eller utsatts för våld i hemmet. Men det handlar också om föräldrars psykiska ohälsa, om bruk av alkohol och droger och ännu ser inte socialförvaltningen någon minskning av antalet anmälningar.
– Det är många barn som far illa, vi har många barn placerade. Målet är alltid att hjälpa och stötta familjen så att barnet ska kunna komma hem igen. Men det funkar inte alltid, säger Marie-Louise Karlsson (S), ordförande i socialnämnden.
Därför behöver kommunen fler familjehem. Att vara familjehem innebär att man tar emot ett barn eller en ungdom i sitt hem, som en familjemedlem, under längre eller kortare tid.
– Det är en lycka för barnen att slippa bli placerade på institutioner och istället komma till en familj och i lugn och ro kunna landa, säger Karlsson och fortsätter:
– Trenden är likadan i hela Sverige. Kommunerna skriker efter familjehem. Vi behöver 15 nya familjehem i Katrineholm, fortsätter hon.
Marie-Louise Karlsson säger att hon skulle önska att hon visste varför problemen ökar.
– Jag kan inte svara på vad det beror på. Om jag visste det då skulle jag kunna göra någonting åt det.
I det flesta fall börjar det med en anmälan, från exempelvis sjukvården, släktingar, grannar eller skolan.
När socialförvaltningen haft sina toppar har man haft över 200 anmälningar på en månad. Ett och samma barn kan dock förekomma i flera av anmälningarna.
– I fjol hade vi som mest 228 anmälningar en månad. Det är jättemånga. För varje anmälan som kommer in måste man göra en utredning.
Ibland handlar det om att hitta en lösning tillsammans med familjen. Ibland är situationen så akut att barnet eller barnet behöver omhändertas akut.
Det är då telefonen ringer hemma hos Marie-Louise Karlsson. Diskussion förs och hon får skriva ett ordförandebeslut.
– Det går inte att kalla in ett utskott varje gång det är akut.
Marie-Louise Karlsson placerar barn och ungdomar i alla åldrar.
– Den yngsta jag har placerat var en dag och den äldsta har varit över 20. Usch ja. Det är inte roligt.
Hur känns det att ta de besluten?
– Tungt. Man önskar att man kunde få människor att förstå att man ska vara rädda om varandra, man ska ta hand om varandra. Och man ska söka hjälp i god tid så att man inte behöver hamna i den här situationen.