Kommunernas inköp omgärdas av lagar och avtal. En kommun får till exempel inte genomföra direktupphandlingar – alltså upphandlingar som inte annonseras ut så att flera leverantörer får möjlighet att lämna bud – för belopp högre än 534000 kronor.
Trots detta genomfördes fyra sådana "otillåtna direktupphandlingar" under det första kvartalet i år, enligt en sammanställning som gjorts åt kommunen och som Katrineholms-Kuriren har tagit del av.
När kommunen köper in varor och tjänster sker det ofta inom så kallade ramavtal. När sådana avtal finns, ska inköpen också göras från den leverantör som kommunen har avtal med. Trots detta har 307 inköp för minst 10000 kronor gjorts utan avtal under årets första tre månader, för sammanlagt nästan 20 miljoner kronor.
Men bilden är inte så enkel som det i förstone kan tyckas, framhåller kommunens ekonomichef Susanne Sandlund.
Rapporten, som tagits fram av Telge inköp, som sköter upphandlingar åt kommunen, ger inte en helt rättvisande bild. Den kan bara kontrollera om inköp gjorts inom de avtal som finns i kommunens databas, som dock inte är fullständig. Det kan alltså ha gått rätt till, även om det inte ser så ut i rapporten, understryker Sandlund.
‒Det här är ett trubbigt instrument för att säga att "så här är det", säger hon.
Att många kommuner har problem med sin avtalstrohet är något som bekräftas av Petter Florwald, upphandlingsjurist på Upphandlingsmyndigheten. Det kan potentiellt stå en kommun dyrt. Om inköp gjorts utanför gällande ramavtal kan den leverantör som borde ha fått ordern begära och få skadestånd. Och kommuner som gör otillåtna direktupphandlingar kan också tvingas betala en så kallad upphandlingsskadeavgift, en slags bot, av Konkurrensverket.
Någon samlad statistik för hur bra eller dåligt kommunerna sköter sig i det här avseendet finns inte, enligt Florwald. Men att problemen med bristande avtalstrohet är utbredda är välkänt för dem som arbetar med frågorna.
Orsaker till problemen kan bland annat vara att många personer i en kommun har rätt att göra inköp, och att därmed många personer måste ha kännedom om vilka avtal kommunen har och vilka regler som gäller, menar Florwald.