En fint blomsterinramad ingång till en av de 160 kolonilotterna i Mogetorp.
På Mogetorpskolonins 160 lotter samlas över 300 människor nästan alla dagar på året. Alla med en groende kärlek för odlande och den gemensamma nämnaren – frihet.
Billie Jakobsson utanför sin kolonilott som hon delar med sin man.
Billie Jakobsson, 54, kommer ursprungligen från Filippinerna, men har växt upp i Nya Zeeland. Sedan några år tillbaka är hon bosatt i Katrineholm och berättar engagerat om kärleken till kolonilotten.
– Den här platsen är mitt lilla paradis. Vi har inget liknande i New Zeeland. Jag planerar att gå till kommunen i Wellington när jag och min man åker tillbaka, för att berätta vad som händer här i Sverige och visa på att vi skulle kunna göra samma sak där, säger hon.
Billie Jakobssons man, Robert Jakobsson, är intresserad av förnyelsebar energi. Under tre år har han monterat alla de solceller som syns på taket och har fått fler koloniägare att få upp ögonen för solenergi. Just nu monterar han celler i en stuga för att ägarna vill ha lite mer komfort.
– De flesta vill ha ett litet kylskåp och en kaffebryggare på sin kolonilott. Jag började med solpaneler på vår husbil för några år sedan och det är där mitt intresse kommer från. Men redan 2001 körde jag elbil så jag har alltid varit lite före när det kommer till el.
På området finns det bara el i caféet och i toalett- och duschhuset. De lotter som ännu inte har solceller är helt utan el. I de fallen är det många som använder gasolspis för att koka sitt kaffe eller laga middag.
En viktig sak för Billie är den starka gemenskapen hon upplever här.
– Vi är många olika människor här från alla delar av världen. Svenskar, thailändare, syrier och så jag som är från Filippinerna. Och vi alla förenas tack vare det gemensamma odlingsintresset. Vi möts över våra kulturella olikheter och lär oss av varandra, säger hon och tillägger sedan:
– Mina grannar här har visat mig mycket om svensk kultur. Jag har hört ett uttryck här som lyder "sylta, safta, baka" och det gillar jag. Tillsammans tar vi vara på det vi odlar och blir självförsörjande, det är framtiden.
Pia Dehli klipper sina rosor för att de ska växa bättre nästa år.
Bland blommande pioner, fläder och körsbärsträd hittar vi Pia Dehlis kolonilott. Hon sitter på en blå pall och klipper ner en rosa rosenbuske som doftar ljuvligt. I tio år har hon haft lotten där hon odlar 35 olika sorters rosor i olika färger.
– Jag älskar mina rosor. Förra året var det ännu fler än i år. Vissa sorter har inte vuxit upp i år och andra har dött. Så nu måste jag klippa ner dem så att de får en ny chans att växa upp nästa år.
Pia Dehli har kommit till sin kolonilott nästan varje dag i tio år. Förutom rosor växer det äpplen, plommon och körsbär på hennes mark.
Hon går in i sin stuga och hämtar en stor skål med ett hundratal klarröda körsbär med mörkgröna skaft.
– Vill du smaka? Jag har plockat nästan tio kilo från mitt träd i år, och ser du?
Hon pekar mot det höga körsbärsträdet.
– De växer fortfarande!
Körsbär Pia Dehli plockat från sitt träd i år.
Mogetorps kolonilottsförening har haft Rolf Andersson som ordförande sedan 2006. Med sin fru Ingegerd Andersson vid sin sida har han skapat en oas som bygger på grannsamverkan och vänlighet. Tillsammans med de 160 kolonilottsägarna får de allting att fungera och gå runt. Rolf Andersson pratar med lätt gotländsk dialekt medans hans fru har en tydlig Stockholmsklang. De flyttade till Katrineholm 1995.
– Jag trivs så väldigt bra i Katrineholm. Lugnet som finns här och att man tar varje dag som den kommer, säger han.
Slumpen ledde Rolf och Ingegerd till kolonilotten. De skulle skjutsa sin dotter till Marmorbyn en dag och såg en skylt där de stod Mogetorp och blev nyfikna.
Rolf Andersson utanför sin stuga som har starka kopplingar till Gotland.
På kolonilotten där de odlar potatis, gurkor och tomater vajar en gotlandsflagga i vinden. Inne i stugan står ett gotlandsfår på vakt och huset har de döpt till Byletorpet, vilket betyder troll på gotländska. Och i rabatten intill husväggen sitter ett litet troll och ler pillemariskt, kanske håller den vakt så att inte några hungriga skalbaggar ska äta upp de vackra rosorna som klättrar på väggen. Rolf Andersson berättar att kolonilotten skapar gemenskap och socialt umgänge.
– Den binder samman människor, både människor från andra länder och svenskar. Och för pensionärer betyder platsen mycket. Vi anordnar boulekvällar och fester här. Och det är inte bara vi pensionärer som kommer. Ungdomarna har börjat våga sig hit nu också, säger han och ler stort.
"En trädgård betyder mycket glädje och ännu mer arbete" Håller du med?