"Modified roadster" kallas modellen som står i Johnny Perssons garage, som han har hållit på med sedan sommaren 2013.
‒Motorn var i gång julen 2014 och nu är det inte mycket kvar alls. Förhoppningsvis hinner jag åka med den en sväng i år. Men vi får se, jobb går alltid före så vi får se om jag hinner klart.
Han har alltid hållit på med fordon och lägger mycket av sin lediga tid på att mecka och komma på lösningar till sina projekt. Favoriterna är gamla racerbilar från 30- och 40-talet.
‒Det är terapi mer än vad det är nöje, säger han.
Modellen som står i garaget nu har han tydliga visioner om. Tanken är att den ska lackas grön.
‒Många vill att bilen ska vara lite rostig men jag vill att den ska vara fin. Den ska penselmålas med en dyr pensel och med rätt färg. Hur inredningen ska se ut får bli en överraskning.
De stora strålkastarna på bilen är ett par äkta Edmund & Jones, som Johnny är väldigt stolt över att han har fått tag på.
‒De är så dyra att man skäms. Racemässigt är de inte så bra eftersom de är väldigt klumpiga. Men om man får tag i ett par då måste man bara ha dem.
Hans bästa tips när det gäller att mecka är att inte hänga upp sig på detaljer.
‒Karossen jag köpte är 10 mm högre i ena hörnet, vilket jag märkte när jag skulle bygga ihop allt. Men jag valde att bortse från det.
Men han är inte alltid så bra på att följa sitt egna råd. Det syns om man tar sig en titt på bilen, för på flera ställen kan man se detaljer som blivit noga utvalda. Ett exempel är att han tillverkat två fästen, av sin pappas gamla läderbälte, som fäster karossen med avgasröret.
‒Min pappa gick bort för en tid sedan när jag var mitt uppe i att mecka med den här bilen. Jag hittade hans gamla läderbälte och bestämde mig för att på något sätt återanvända det till bilen.
Första gången man startar motorn för att se om den fungerar som den ska, beskriver han som ett magiskt ögonblick.
‒Det ger en gåshud. Det är helt oslagbart. Det är något man delar med få personer, bara en själv och kanske sin bästis. Ett heligt ögonblick!