Sedan han var 15 år har katrineholmaren Rasmus Rindom låtit håret växa. Då, för två år sedan, var det nysnaggat och två millimeter i sidorna. I går, när frisören Maria Brantö satte saxen i kalufsen, var det mer än tre decimeter långt.
När håret fick växa en gång i tiden ville Rasmus Rindom främst bara se hur han såg ut som långhårig. Men mycket snart kom tankarna på att göra en vidare insats. Rasmus Rindoms pappa dog i cancer för åtta år sedan och Rasmus har själv sett på nära håll hur tufft det kan vara när håret försvinner på grund av behandling.
- Jag vet ju att det finns många som inte har det lika bra som jag, som kanske får cellgifter. Det här är en möjlighet för mig att göra något för andra.
Maria Brantö, som jobbar på salong Heaven or hell, hade aldrig fått frågan förut från en kund som ville donera hår. Hon, som själv är förälder, blev rörd till tårar när hon förstod vad Rasmus ville göra och tvekade inte att säga ja till den speciella klippningen.
- Man måste hjälpas åt.
Hon tog kontakt med Barncancerfonden och fick lära sig mer om vad som gäller för att kunna ge bort hår för tillverkning av peruker.
Den här torsdagen fäster hon snoddar kring lite hår i taget i Rasmus Rindoms nacke. Sedan tar hon upp saxen.
- Känns det okej? frågar hon.
- Absolut! säger hennes kund.
- Då kör vi!
I stället för att det mellanblonda håret faller till golvet läggs det i prydliga slingor på en rullvagn. Maria Brantö har avsatt dubbel klipptid för att först klippa bort det långa håret, och sedan klippa en somrigt kort frisyr med lite, lite längd i luggen.
- Jag har glömt bort hur det känns att bli klippt, förklarar Rasmus Rindom och känner på håret i nacken.
Hans familj och vänner torde ha haft svårt att känna igen honom efter gårdagens frisörtid.
- De flesta av mina kompisar visste inte om att man kan donera hår. Det är inte så känt i Sverige.
Om torsdagens klippning var en engångsföreteelse eller ej återstår att se. Kanske nöjer sig Rasmus Rindom med att ge bort sitt hår en gång, kanske vill han göra om det. Om han väljer det sistnämnda får han sätta håret på utväxt i ytterligare två år.
En sak är dock säker: insatsen för att hjälpa ett sjukt barn är minimal. Eller som Rasmus Rindom själv säger:
- Det är ju bara hår.