– De har abdikerat från sitt ansvar, kritiserar han sina förtroendevalda kolleger i nämnden.
Viadidaktnämnden för vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser fick 62,5 miljoner kronor i ram när fullmäktige antog Katrineholms budget för 2019. I februari spikades årsbudgeten av nämnden.
Sedan slog bomben ner. Först fick Viadidakt liksom alla nämnder ett sparbeting av kommunstyrelsen. Därutöver uppstod ett budgetunderskott för personalkostnader inom vuxnas lärande. Ett statsbidrag som nämnden kallt räknat med uteblev.
Summa summarum tvingas Viadidakt nu till åtstramningar motsvarande drygt 7,3 miljoner. Åtgärdsplanen som lades fram till beslut med kort varsel leder till minskad bemanning med konsekvenser för utbildningsverksamheten.
För KD-ledamoten Daniel Assai var det droppen som fick bägaren att rinna över. Till skillnad mot S- och M-majoriteten ser han inte att underskottet kan skyllas på oförutsedda kostnader. Han går längre än så.
Assai uppger att han har granskat alla nämndens handlingar för 2017 och 2018 för att ta reda på hur mycket respektive verksamhet kostar. Han har sökt svar hos personalen. Somligt har han inte lyckats få fram. Annat gör honom mörkrädd.
– De påstådda prognoser som majoriteten hänvisat till i budget skiljer sig väsentligt från de officiella prognoserna från bland annat arbetsförmedlingen och SKL, säger han.
Hans slutsats är hård: verksamheterna är underbudgeterade och nämnden ägnar sig åt glädjekalkylering.
– Allt för att undvika negativa politiska konsekvenser som kan förstärka bilden av ett ansvarslöst politiskt styre i kommunen, tror han.
Viadidakts uppdrag att få ut fler vuxna i egen försörjning och integreras på arbetsmarknaden är ett av kommunens viktigaste. Assai säger att han flera gånger, både i nämnd och förvaltning, dryftat sin oro för hur resursbrist påverkar detta uppdrag.
– Till min förvåning har nästan alla jag pratat med känt till prognoser som visar en helt annan bild av utmaningarna vi står inför.
För att belysa sin uppfattning om underbudgetering tar han upp kostnaden för SFI, Svenska för invandrare. I prognosen till fullmäktige anges 550 elever för 2019. Felaktigt, enligt Assai.
– Majoriteten hänvisade där till en önsketänkande prognos i stället för den verkliga prognosen på minst 630 elever. Det visste de, för sista kvartalet 2018 ökade anhöriginvandringen. Men ingen ville lyssna på det örat.
Som exempel på glädjekalkylering pekar han på det uteblivna statsbidraget för Lärcentrum. Det hade nämnden räknat med att få, men tvingas nu spara 3,5 miljoner kronor till följd av avslaget.
Oansvarslöst, tycker Assai.
Han var ensam om att invända när besparingarna klubbades igenom av nämnden. Nu har han överklagat beslutet för laglighetsprövning av Förvaltningsrätten i Linköping.
Han ifrågasätter att nämnden har mandat att revidera sin budget på ett sätt som enligt honom gör det omöjligt för Viadidakt att nå de mål och riktlinjer som fullmäktige tidigare slagit fast.
Viadidakts ordförande Gunilla Magnusson (S) känner till att nämndens beslut överklagats, men inte på vilka bevekelsegrunder.
– Det är bra med ledamöter som är engagerade och vill bidra till att utveckla verksamheten. Som ny ledamot är det också bra att man sätter sig in i verksamheten.
Där slutar de positiva omdömena. Assais kritik snuddar vid hyckleri, enligt Magnussons synsätt.
– Om KD tycker att nämnden bör få åtta miljoner extra tycker jag att de kan börja med att lägga in dem i sitt eget budgetförslag. Vi i majoriteten arbetar utifrån realistiska förutsättningar och ägnar oss inte åt populistiska utspel.
– Någon medveten underbudgetering som han talar om handlar det inte om alls. Vi arbetar med de medel vi har.
Och det görs framgångsrikt, tycker hon, mycket tack vare externa medel. Ungefär 40 procent av de 102 miljoner nämnden omsatte i fjol utgjordes av statliga bidrag och projektmedel.
– Vår verksamhet bygger på mycket mer utöver ram. Förvaltningen är hela tiden på hugget med att hitta medel som kan omsättas i bra verksamhet.
Magnusson skulle inte säga nej till en utökad budget. Samtidigt har Viadidakt en väl utvecklad förmåga att anpassa sig till verkligheten, påpekar hon.
– För min del tycker jag att kommunens skattepengar i första hand ska gå till annat, som vård och omsorg.