Pappan kom att misstänkas för misshandel efter att pojken började berätta i skolan att han och hans syster blev slagna. Barnet på bilden har inget samband med artikeln.
Katrineholmsmannen stod åtalad för att ha misshandlat sina båda barn. Det började med att en pojke i lågstadieåldern berättade i skolan att hans pappa slog honom och hans yngre syster.
"Pappa slår när det inte finns några vittnen", sa barnet. Skolans kurator pratade med barnet, som då sa att pappan slår med öppen hand och att han burit lillasystern i ena armen, trots att hon skrikit och varit ledsen.
Skolan gjorde en orosanmälan till socialtjänsten, som polisanmälde det inträffade. Enligt anmälan hade det flera gånger tidigare gjorts orosanmälningar om misstankar om våld hemma hos pappan, där barnen bodde växelvis.
Polisen höll barnförhör med pojken, som säger att han varit hos skolsköterskan på grund av smärta, när pappan dragit i hans arm. Skolsköterskan har förhörts och berättade att pojken fått en sträckning i armen.
I barnförhör med flickan har hon sagt att pappan sliter henne i armen och hon har uttryckt att det känns tråkigt och dåligt när han gör så. "Han slåss och sparkar och det är olagligt. Han bärde mig i armen, det har han gjort tre gånger. Han sparkade mig men jag kommer inte ihåg var". Båda barnen uppger att pappan trycker in fingrarna i deras armar, så att det gör ont.
En äldre bror har också varit i förhör hos polisen, som vittne. Han säger att han förstått att pappan inte varit "jättesnäll" mot de yngre barnen. Pappan var likadan mot honom, när han var liten, säger han. Han vill inte använda orden "våldsam och aggressiv", men säger att det "är åt det hållet".
Flickan berättade i barnförhör att pappan slåss och sparkar. Barnet på bilden har inget samband med artikeln.
I förhör nekar pappan till brott. Han säger att aldrig skulle lyfta ett barn i armen, eftersom det skulle göra dem illa. Han kan dela på barnen om de bråkar inbördes och han kan höja rösten, men känner i övrigt inte igen något barnen sagt.
Polisutredningen ledde till att mannen åtalades för två fall av misshandel.
Under rättegången i tingsrätten spelades videoförhör med barnen upp. Pappan kommenterar i rätten anklagelserna mot honom med att det inte hänt. Han bar inte flickan i armen, han bar henne i famnen. Han säger att pojken kan överdriva.
Barnens mamma har också hörts i rätten. Hon berättade att hon fått sms från pojken när barnen varit hos pappan, om att pappan slagit dem.
Barnet på bilden har inget samband med artikeln.
Nyköpings tingsrätt anser dock inte att barnens och vittnenas berättelser stämmer. I videoförhören visar pojken mot vänster arm, när han berättar att han fått ont. Men pappan ska ha burit honom i höger arm. "Detta kan ha sin naturliga förklaring i sådant som att han är högerhänt och utan att tänka på det visar på vänster arm. Förklaringen kan dock också vara att det han berättar om inte är självupplevt eller avser ett annat tillfälle".
Rätten konstaterar visserligen att det flickan berättat får stöd av det pojken sagt. Men – "Hon har emellertid inte sagt att det gjorde ont utan att det kändes ”dåligt” i armen. Det är inte givet hur detta ska tolkas. Att lyfta någon i armen är inte heller typiskt sett något som orsakar smärta, varför det inte går att utgå från att smärta blev följden. Inte heller i denna del är enligt tingsrättens mening bevisningen tillräcklig".
Mannen frias därför från alla anklagelser.
Tidningen har ställt frågor till rådman Paul Magnusson, rättens ordförande, exempelvis om hur rätten kan slå fast att det inte gör ont att lyftas i ena armen, men får till svar att rådmannen inte har några kommentarer utöver det som står att läsa i domskälen.
Kammaråklagare Fredrik Beijar i Nyköping överväger att överklaga domen. Han anser att domen där pappan friades har klara paralleller till den så kallade snippadomen.
Åklagare i målet är Fredrik Beijar. Han tycker att tingsrättens bedömning var för hård.
– Flickan säger att det känns "dåligt". Lyfter man ett barn i en arm gör det ont, punkt slut. Det kan inte förstås på något annat sätt. Jag var med på att justera yrkandet, om smärtan inte var långvarig för barnen, till "ringa misshandel".
Han har ännu inte bestämt om han ska överklaga domen, men anser att det finns klara paralleller till det så kallade snippafallet. Där friades en man i hovrätten från anklagelser om våldtäkt av barn, eftersom rätten inte tyckte att det stod klart vad "snippa" innebar.
Har domstolar för höga krav på att barn ska uttrycka sig perfekt?
– Jag vill inte säga att det generellt är så, men ibland har de för höga krav. Kvaliteten på barnförhören varierar också, men här tyckte jag att det var okej förhör över lag. Jag tyckte att misshandeln var bevisad, säger Fredrik Beijar.