En ukrainsk soldat på gatan i staden Kramatorsk i östra Ukraina.
– Kriget är oundvikligt. Putin vill ha Ukraina, och särskilt de östra delarna. Jag tror att kriget blir större än bara i Ukraina, men jag vet att ukrainarna kommer att stå upp för sig och sitt land. Jag tror att alla vi utomlands kommer att hjälpa till med det vi kan, säger hon.
I Sverige och Katrineholm har Oksana Svantesson bott sedan 2005, men hennes tankar går förstås till hemlandet.
Ukraina, en tredjedel större än Sverige till ytan, men med 44 miljoner invånare, kallas ibland indoeuropéernas urhem. Genom historien har krigshärarna dragit fram genom landet. Från Djingis Khans trupper som på 1200-talet utkämpade slaget vid Kalkafloden och vars ättlingar tartarerna bosatte sig på Krimhalvön – till Sovjettiden, när Ukraina kallades "Sovjetunionens kornbod" på grund av den goda matjorden, och politbyråns medlemmar hade sina sommarpalats just på Krimhalvön. Halvön ockuperas av Ryssland sedan 2014.
– Ryssland har alltid drömt om att härska över hela världen, säger Oksana Svantesson.
Men, fortsätter hon, konflikten är inte med det ryska folket.
– Det är med styret i Ryssland. Vi har mycket bra jord, vi har stora naturresurser, mycket i regionen Donbass, som de invaderar nu. Där finns kol, naturgas.
Född 1974 är hon själv uppväxt under den tid som kallades Sovjetunionens guldår. När Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev dog 1982 satt hon och hennes klasskamrater hemma hos lärarinnan, alla grät. I skolan hade de "polit-information" på schemat, men också en historieintresserad lärare som uppmuntrade till fler perspektiv och fler åsikter. 1991 blev Ukraina självständigt, efter Sovjetunionens fall.
Redan på Sovjettiden pågick assimileringen, att göra ukrainarna till ryssar, säger hon. Om man pluggade vidare fick man sedan jobb någonstans långt bort i den väldiga unionen, där man kanske bildade familj och blev kvar. Inför invasionen nu delades ryska pass och medborgarskap ut till hundratusentals ukrainare i Donetsk och Luhansk.
Oksana Svantesson känner stor oro för sitt hemland Ukraina, och familj och vänner som är där. "Alla måste stå enade för Ukraina", säger hon.
– Putin kallar muggen vit, fast den är svart. Han gör om sanningen. Han kallar ukrainare ryssar, han erkänner "självständiga republiker", men vem är han att erkänna dem? De är ju en del av Ukraina. Man kan inte gå in till grannen, flytta staketet och säga "det här är min tomt nu". De kallar sig "fredsbevarande", men de vill ju ta en del av Ukraina, säger hon.
Hon reagerar på att Putin uttalar Ukraina "Okraina". Det är ett ryskt ord, som betyder "utkant".
– Han säger att vi inte är något land, att vi är påhitt. Jaha, tänker man. Man kan döda med ord också.
Oksana Svantesson följer läget, både i svenska radio- och tv-kanaler och i ukrainska och ryska. Presidenten, Volodymyr Zelenskyj, gör vad han kan, tror hon.
Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj försöker vara diplomatisk, men har också tydligt sagt att landet inte vill ha krig, säger Oksana Svantesson.
– Han försöker vara diplomatisk. Han försöker vara lugn, han vet, att om han verkar hysterisk kommer Putin snabba på. Men han har varit tydlig också, han säger att Ukraina inte vill ha krig.
Oksana Svantesson har sin bror, flera brorsbarn och kusiner kvar i Ukraina.
– Vi pratar genom Messenger. Än så länge kan vi ringa. I dag pratade jag med min brorsdotter. Hon har två barn och är musiklärare. Hon undrar hur det ska bli och undrar om hon ska försöka ta sig till Tyskland med barnen. Alla med småbarn, kvinnorna, tänker på att fly. Men det är inte katastrof än, de har haft krig i åtta år. De är vana. De förbereder sig för hur det ska bli utan internet, utan el.
I Ukraina utbildade hon sig till sjuksköterska i armén. Krävs det, säger hon, reser hon tillbaka och hjälper till. Det tror hon att fler kommer att göra, men hon hoppas också på att omvärlden, det ryska folket, EU, ska reagera på det kostsamma och meningslösa kriget och hon tror att sanktionerna mot Ryssland kan förkorta kriget.
Människor lämnar Ukrainas huvudstad Kiev på torsdagen, efter att ryska trupper invaderade landet från flera håll under natten.
– Varför lägga pengarna på krig, varför inte satsa på det vi redan har? Så tänker jag mig att det ryska folket kan tänka. Vi måste stå enade för Ukraina. Det här är krig mot oss alla, krig mot friheten, mot demokratin. Efter Ukraina kommer Europa.
På torsdagsmorgonen, när invasionen är inledd, skickar Oksana Svantesson ett sms:
"De bombar överallt nu. Alla flygplatser, de stora vägarna. Min släkt är jätterädd. Jag sa att de ska ta barnen och åka till oss. De kan inte ens fly med bilen nu för vägen från Kiev till Warszawa ligger nära Vitryssland och den bombas. Be en bön för Ukraina och alla invånare, snälla".