Om man är van att titta på agility för hundar men har mindre kännedom om hur kaninhoppning går till, så kan kaninerna framstå som hopplöst odisciplinerade när de ska tävla. De gör liksom som de själva vill, medan hunden lyder sin ägare. Men det är just det som är grejen med kaninhoppning.
– Det ska ske på kaninens villkor, säger Stig Eriksson, ordförande i Sörmlands kaninhoppare och tillägger att kaninerna är starka individer.
Kaniner är känsliga och räknas som flyktdjur. Det går inte att befalla en kanin vad den ska göra eller skrämma den till något, menar han. Lördagens tävling innehåller fem klasser: elit, svår, medel, lätt och lätt nybörjare. På tävlingsbanan står färgglada hopphinder uppställda med olika höjd och bredd. Kaninerna väntar i burar på att få komma ut och tävla.
I den här tävlingen står två vandringspokaler på spel. Ett vandringspris för elitklassen och ett för vinnaren i den svåra klassen.
Sexåriga kaninen Naruto kämpar med motivationen som inte riktigt vill infinna sig under uppvärmningen. Han är en rutinerad hoppare och har laddat inför dagen med att vila och äta gräs. Ägaren Kristine Eriksson försöker uppmuntra honom men han väljer att ta genvägen under hindret i stället.
– Han har pälsfällning nu och då blir han lite låg, säger Kristine Eriksson.
Hon berättar att han började träna hoppning vid tre månaders ålder och tävlade när han var fyra månader.
– Hans styrka är att han är envis. Han kan bli sur om jag ska styra. Oftast vill han hoppa och kastar sig över hindrena frivilligt.
Naruto glider galant över flera hinder när det väl blir tävlingsdags, men det räcker inte till finalplats.
– Han kändes trött i dag och lite ofokuserad, de kan inte ha bra dagar alla dagar, säger Kristine Eriksson efter grundhoppningen.
Bättre går det för kaninhonan Lyra som tävlar i samma klass. Hon klarar grundhoppningen och finalen med endast ett fel per tävling. Däremot har hon ingen lust att jäkta runt banan utan tar god tid på sig för att lukta på gräset framför hindrena.
– Hon är brunstig och tyckte det var mer intressant att lukta efter pojkarna, säger ägaren Boel Eriksson Åsbäcken.
Runt tävlingsbanan har nyfiken publik samlats i alla åldrar, men kaninerna verkar ta det med ro. När domaren ropar ut att kaninhonan Charlie har tio sekunder på sig att komma i mål, sätter hon sig till ro och tvättar sig innan hon tar sista hindret. Det är hon som bestämmer.