Alternativa fakta.
Det är så USA:s nye president, Donald Trump, och hans stab kallar det när de motsäger etablerad medias uppgifter om hundratusentals personer som bevittnade presidentceremonin och i stället kontrar med att det var minst en miljon, kanske till och med 1,5 miljoner och att Trump därmed bräckt den rekordstora publiksiffran från Barack Obamas presidentinvigning.
När bilder sedan sprids som visar att Trump och hans stab ljög genom sin siffra försvarar de sig genom begreppet ”alternativa fakta”.
Många uppfattar att Donald Trump förklarat krig mot etablerad media och han har redan kallat journalister ”bland de mest oärliga människor på jorden”.
Men det finns många fler än Donald Trump som riktar en misstro mot medier och pratar om fejknyheter. Du kan ha hört om tidigare kulturministrar, vissa lokalpolitiker och andra debattörer som talar om mörkning och hävdar att medier ljuger.
Men det stannar inte där. Så många som var femte svensk misstror medierna. Det är något som vi som jobbar med just detta tar på största allvar. Och vi accepterar det inte. Just därför är det självklart för mig som Katrineholms-Kurirens ansvariga utgivare att vi ställer oss bakom vår branschorganisation TU:s informationskampanj om medier och trovärdighet.
Vi driver kampanjen för att öka kunskapen om journalistiken, om hur vi jobbar i praktiken, om vårt pressetiska system med ansvarig utgivare och om hur vår självreglerande pressetik fungerar. Vi är självkritiska: vi har inte varit tillräckligt tydliga med hur det här funkar. Vi måste bli ännu bättre på att förklara det vi gör. För vi kompromissar aldrig när det gäller journalistikens kärnuppdrag.
Misstroende mot media är i grunden inget nytt. Men tidigare baserades misstroende ofta på att allmänheten ville se en hänsyn från pressen. I dag är det många som istället önskar motsatsen. Medierna misstänks för att mörka, att inte berätta sanningen. Kritiken styrs inte minst från främlingsfientliga krafter. Det handlar om att många tror att det skulle finnas en dold politisk agenda hos medierna. Att medier skulle mörka relevant information för att till exempel skydda invandrare eller en samhällselit.
Jag hoppas att du såg den inledande annonsen i kampanjen i vår tryckta eller e-tidningsversion av Katrineholms-Kuriren i måndags. En annons med ett pixlat ansikte och en text där vi förklarar varför vi sällan sätter ut namn och bild på en brottsmisstänkt person. Och varför gör vi inte det? Jo, därför att det är brottet som är nyheten, inte vilken religion, sexualitet eller politisk hemvist den misstänkte har.
Trots att vi verkar i ett land med världens äldsta tryckfrihetslagstiftning, som i grunden ger oss rätt att trycka precis vad vi vill utan censur, så tar vi hänsyn till dem vi skriver om. Det kallas pressetik. Och den tror jag stenhårt på.
Vårt självreglerande pressetiska system i Sverige, ett system som guidar redaktionerna i det dagliga nyhetsarbetet och som ger den som känner sig felaktigt behandlad i pressen möjlighet till upprättelse, är en otrolig styrka. Det är faktiskt grunden till att du kan lita på att vi ger dig sanna, riktiga nyheter. Att det inte är några alternativa sanningar du tar del av, utan nyheter skapade på en redaktion där vi alltid håller hårt om journalistikens kärnuppdrag: att vara källkritiska, redovisa fakta, granska kritiskt och hålla hög relevans. Vi ger dig helt enkelt sanna, riktiga nyheter.