Med handen på det vackert snidade trappräcket småpratar han med en av kollegorna om skicket på blommorna i fönstret efter semestern. Stämningen är god inför dagens åtaganden.
– Den första tiden har handlat mycket om att träffa de jag ska jobba med och avgöra vem jag ska träffa först. De flesta känner jag förstås sedan tidigare. Vi har lagt upp planer och sett över vad som kommer att hända framöver, berättar han.
Många möten väntar, och de är väldigt sällan tråkiga, försäkrar Söderberg, som har som roligast när han får lösa problem i sällskap med sina partikollegor. Samarbetsförmågan har testats under sommarens många resor med fru och fyra barn. Det årliga tältäventyret gick till Halmstad, där de spelade sällskapsspel med regnet smattrande mot tältduken.
Skutan har redan färdriktning och styrfart. Grunden är väl lagd och Johan Söderberg håller kommunplanen högt. Den första tidens arbete kommer till stor del handla om att ro de planerna närmare hamn. Den första stora utmaningen blir att lägga budgeten, som ska vara klar i november.
– Jag har i min tidigare roll som bildningsnämndens ordförande arbetat med budgetering och jag gjorde detsamma i Flen. Så den biten är inte ny. Det känns tryggt att börja där.
Den första juli gick flytten från kontorslokalerna intill Igelkotten till patriciervillan i Stadsparken. Hit har han egentligen aldrig längtat. Vägen stakades med ett starkt engagemang och nyfikenhet, och mindre av målmedvetenhet. Han har dessutom alltid varit bättre på att säga ja, än nej, enligt egen utsago.
– Jag har fått förtroenden genom åren och vågat testa de utmaningar jag erbjudits, men jag har aldrig strävat efter en position, utan det har handlat om att göra det bästa i situationen. När jag hållit tal för studenterna har jag ofta sagt att jag inte visste vad jag ville bli i deras ålder. Det vet jag fortfarande inte som 45-åring. Kanske visar sig det här jobbet vara det roligaste jag haft hittills?
När det kommer till politiken är målmedvetenheten större. I den nya rollen hoppas han på sikt kunna förena det lilla och det stora. Att ena dagen möta barnen på en förskola för att andra dagen diskutera utbildningsverksamheten, som han vurmar särskilt för. Eller att tala med medborgare om frågor som gör skillnad i just deras liv mellan olika möten med näringslivet.
Det rymliga kontoret känner han sedan tidigare, då som Dahlströms rum. Konsten på väggarna har företrädaren valt ut, ett byte ligger längre ned på prioriteringslistan. Dahlström lämnar stora skor att fylla. Söderberg medger att det känns lite konstigt att inte längre samarbeta med kollegan, som har omtalats som en rak och tydlig politiker, egenskaper han hoppas kunna ta efter.
– Jag hoppas att jag också kan framstå som en rak politiker, men jag är inte Göran, och kommer inte förställa mig för att bli som honom, säger Johan Söderberg och fortsätter:
– Jag ser mig själv som en logisk person som kommer med sakliga argument, inte känslodrivna, även om jag känner ett ansvar för alla medborgare.
Den dag hans tid på posten runnit ut hoppas han att Katrineholms medborgare tackar av en man som var bra på att lyssna och ta till sig, som gjorde Katrineholm bättre och framförallt, en man som stod vid sitt ord. Nu börjar det arbetet.