Den 25 september stängde fiket och gårdsbutiken på Liljedalen efter en lyckad första sommarsäsong.
– Det har gått över förväntan. Vi trodde att vi skulle omsätta 50 000 första året. Det omsatte vi bara i juli. Då sålde vi 336 kanelbullar och 219 våfflor, säger Ulf Rundberg.
Redan den 5 november slår de upp portarna igen.
– Nu ska vi köpa gamla möbler och tapetsera lite och sedan kommer vi att erbjuda ett billigt lunchalternativ. Vi har eget smör och eget bröd och sedan gör vi två olika soppor, säger Jaana Rundberg.
– Vi vill ha lite julmarknadskänsla. Inte tomtar och troll utan mer vintergrejer, mysiga röda filtar med något hjärta och lite danskt design, säger Ulf.
I våras smög de igång sin verksamhet på Liljedalens gård. I gårdsbutiken säljer de bland annat dansk inredning, vaktelägg, plommonmarmelad, ost och böcker. Designen säljs även i deras webbshop.
– Grundidén var att vi skulle leva lite på webbshoppen på vintern. Vi tänkte inte att det skulle bli ett sånt tryck här, säger Ulf.
På Liljedalen finns även en loppis och besökarna kan klappa familjens dvärggetter. Det bor även kaniner, katter och hundar på gården. Det går att boka privata evenemang som till exempel barnkalas.
– Vi har medvetet lagt kaffepriset på 15 spänn och kanelbullen på 20 så att man kan komma hit nästan varje dag. Vi vet att det är billigt, men har man mycket pengar kan man bränna det i shoppen, säger Ulf.
Ulf och Jaana har förverkligat en gammal dröm på Liljedalen. En dröm som först började ta form då de träffades för nästan 25 år sedan. De möttes när de jobbade på restaurangen Centralstationen i Stockholm och flyttade ihop i en etta i Bromma. De hade båda intresse för natur och djur och skaffade en hund.
– Redan där började vi planera att vi ville bo på landet, säger Ulf.
– Sedan har det lite äventyrliga alltid funnits hos oss, säger Jaana.
Ettan i Bromma lämnades för en sommarstuga i Gnesta.
– Då kunde vi börja odla lite eller sköta trädgård och det fanns en bastu nere vid sjön. Då började vi känna att det är ju verkligen på landet man ska vara, säger Ulf.
Det visade sig dock övermäktigt att bygga om sommarbostaden till en permanent bostad med tillräckligt bra standard. De flyttade till ett radhus i Rönninge.
– Det var väl ett mellanting för att klara av vardagen. Allting blev bekvämare, men mycket tråkigare. Sedan bodde vi där rätt länge ändå, sju år, säger Jaana.
De var fortfarande beroende av att arbetspendla till Stockholm. När de hörde att det fanns en bra bussförbindelse till Trosa flyttade de till en villa i kommunen. De tillbringade en del tid i skärgården med att segla.
– Där hade vi en ganska stor tomt och hörntomt också. Där köpte vi getter från Skansen. Som tur var älskade grannarna getter. Då var vi tvungna att köpa halm och hö och såna grejer och då åkte vi ut till bondgårdarna. Då började vi längta efter att bo på landet igen, säger Jaana.
– Vi tänkte: 'Hur länge ska vi hålla på och längta efter det här?' Vi kan ju inte vänta med att flytta ut på landet tills vi är 70. Då orkar man kanske inte med det, säger Ulf.
2020 var de äntligen redo för nästa steg. De hittade sin drömgård i form av Liljedalen i Julita och slog till. Nu fanns de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för att satsa på den egna verksamheten som drogs igång i våras.
Jaana, som är verksamhetsansvarig/konstnärlig ledare för en dansstudio i Södertälje, kan arbeta hemifrån tre dagar i veckan. Ulf, som har avslutat en anställning som säljare med lön och bonus under ett år, kan fokusera helhjärtat på gården.
– Jag har alltid velat bo så här. Jag har alltid haft en dröm om att klara mig själv. Allting är egentligen så himla lätt, men det är bara att man inte har tid. Ta smör till exempel: Det är bara att vispa grädde och hälla i lite olja och salt så har man smör. Ändå går man och köper en sån där bytta för 70 spänn. Och för att ha råd med det måste du jobba så att du knappast kan andas för att du är så trött. Jag har aldrig förstått det där, säger Ulf.
Gården har även skog som Ulf och Jaana tar ved från.
– Vi syltar, vi gör safter själva och jag åker ut på kvällarna och plockar allting. Uffe går upp tidigt på morgonen och bakar. Det har varit ett dygnet runt-jobb, men det är så självklart för oss att göra det helhjärtat, annars får det vara. Det finns inget mellanting, säger Jaana.
– Potatis har vi jättemycket. Zucchini, tomater, gurka. Sedan har vi jättemycket äpplen, säger Ulf.
I framtiden är det tänkt att besökare ska kunna få hjälp att slipa knivar och verktyg då Ulf och Jaana har hittat gamla slipstenar på gården.
– Förr i tiden kom folk till Liljedalen för att slipa sina knivar och verktyg. Vi tänkte föra traditionen vidare, säger Ulf.
Det finns även planer på att börja röka kryddor.
– Vi kommer att sälja rökta kryddor, oljor och nötter från vårt eget rökeri, säger Ulf.
Jaana vill även ordna hundkurser.
– Jag är hundinstruktör och min ena hund är sökhund i Missing people. Jag kommer att ha valpkurser och fortsättningskurser.
– Det som är roligt med den här gården är att när vi flyttade hit för två år sedan visste vi inte var vi skulle landa någonstans. Vi hade inget facit. Vi visste bara på ett ungefär vad vi ville göra och att det skulle bli ett företag. Sedan har det bara tagit fart och fått formas lite av sig självt. Efter den här säsongen har allting börjat falla på plats. Nu börjar gården att leva, säger Jaana.
Målet är att de ska kunna försörja sig på gården.
– Vi kan ha sommarjobbare eller någon pensionär som hjälper oss. Det ska bli ett riktigt hederligt gammalt företag där man tar hand om sin personal som om de vore familjemedlemmar som man gjorde förr i tiden. Vi kommer aldrig någonsin att tumma på kvaliteten på grejerna bara för att försöka tjäna ännu mer pengar utan det kommer att bli ett genuint fint familjeföretag, säger Ulf.