Med vana fingrar kapas ramar som sen spikas ihop med stor precision. I Glasskolans lokaler på fredsgatan testar provtagarna all utrustning en timme innan själva slutprovet börjar. Alla har redan blivit godkända på den teoretiska delen två veckor tidigare. Det praktiska provet består av två inramningar som har skapats hemma i verkstaden och två som ska göras på plats under tidspress. Dessutom görs en passepartoututskärning och allt bedöms av fyra yrkeskunniga granskare.
– Det är första gången vi är så här många som gör provet, säger projektledaren Anne Sahlgren.
Glasmästaryrket är ofta mansdominerat och förr var det de som skötte enklare inramningar. Vid fredagens prov lyste männen med sin frånvaro sånär som på två herrar som levererade material. Branschen har svängt mot att ha specialiserade inramare som jobbar antingen på ett glasmästeri eller i en butik som endast sysslar med inramning. Fler kvinnor har fått upp ögonen för yrket.
Marianne Strömsvåg från Tierp har tidigare jobbat som slöjdlärare och möbelsnickare. Sen två år tillbaka driver hon en egen inramningsbutik.
– Det var ett sätt att jobba med hantverk och få betalt för det, säger hon.
Till butiken kommer alla sorters kunder och den som tror att inramning bara handlar om en bild som sätts i en ram har mer att upptäcka. Marianne Strömsvåg har bland annat ramat in en skallra från en skallerorm och i verkstaden ligger en brudklänning som ska ramas in.
Inramning handlar mycket om estetik och en yrkesskicklig inramare kan välja det som lyfter själva motivet och göra en bevarande inramning av både saker, konst och bilder.
Hittills har det delats ut 15 gesällbrev i landet för konstinramare och med de här kvinnorna blir de 21 till antalet.
– Det är spännande att utmana sig själv och är ett jättegrej för självförtroendet. Att gå gesällbrev är också en bra reklam för företaget, säger Elsie-Marie Pihl från Blackstad i Småland.