På långfredagens förmiddag öppnades flera av de drygt 20 ateljéer i Katrineholm och Vingåker med omnejd som under påsken välkomnar allmänhetens besök.
Flera av konstnärerna i föreningen Kikk, Konstnärer i Katrineholms kommun, har gjort det många gånger förut. För Lena Hammarbäck är det första gången.
– Jag är ny i Kikk för i år men har åkt runt många påskhelger och besökt andra konstnärer. Det är kul och inspirerande, säger hon där hon tar emot i ett solgassande Fyrö Erikslund, Valla.
Här visar hon runt och låter besökarna ställa alla frågor de vill om hennes konstnärsskap. – När det är tomt på besökare passar jag på att måla.
Hammarbäck har tagit idén om öppen ateljé bokstavligt och flyttat ut flera av sina målningar i trädgårdens begynnande grönska. Lejonparten är akvareller, tekniken i hennes hjärta.
– Det är så härligt med kombinationen mellan färg och ljus, hur akvarellerna kan bli lite dimmiga och disiga.
Motiven bottnar i en strävan efter det vackra och att låta lekfullheten styra. Men med penseldragen vill hon ibland också förmedla budskap som på pappret skapar skarpa kontraster mellan skönhet och fasa.
Ett exempel är ”Mod”, som visar en krigsruin av ett hus där människor fortfarande bor kvar.
– Jag vill gärna väcka tankar med det jag skapar.
Några mil från Hammarbäcks hemman vankas kallskuren utomhuslunch hos Catherine Trägårdh och Bennet Edh i Lyshälla, Björkvik. Under fjolårets konstrundehelg hade de 49 besökare – alla nya bekantskaper. Hittills denna långfredag har blott ett par tittat förbi.
– När det är så här fint vill väl de flesta sitta ute eller påta i trädgården, gissar Trägårdh.
Paret flyttade hit från Stockholm 2001 är väl etablerat i lokala konstnärskretsar.
Båda har de vigt stora delar av sina liv åt skapandet.
– Jag ingår i en målande familj, med far och mor som målade och en dotter som också gör det. Jag är liksom inklämd mellan två målande generationer, skrattar Trägårdh.
I gårdens före detta svinstia hängder mängder av naturmotiv, Mälarbåtar och franska vyer. Vad får Trägårdh och Edh ut av att delta i konstrundorna?
– Samtalen, skulle jag säga. Men också att man blir påmind om sin identitet som konstnär när man ska välja ut vad man vill visa. Och så ger konstrundan förstås en anledning att städa upp lite!