Butikernas priskrig resulterade i att man förlorade miljontals kronor på sin försäljning av skinka.
Butikerna förlorade miljontals kronor på sin försäljning av skinka. Det resulterade i köparens marknad i Katrineholm. Hilmar Johansson, tidigare livsmedelschef för Sörmlands konsumentförening ville inte sätta ett pris på julskinkorna som gjorde att man förlorade pengar.
– Det går inte att driva affärer med förlust. Säljer man ut skinkorna billigt, måste man ta igen pengarna på andra varor. Vi anpassar våra priser till konkurrenterna, precis som när det gäller till exempel bensin, berättade han.
På Tempo i Katrineholm berättade dåvarande varuhuschef Göran Lundin att man anpassade priserna efter konkurrenterna.
– Vi har inga centralt rekommenderade priser, utan anpassar oss efter den lokala situationen.
Billigaste noteringen i Katrineholm var 19:90 kronor kilot. På Spar inn kunde kunderna köpa julskinka för 19:90 kronor kilot om de samtidigt handlade för minst 300 kronor. Ytterligare ett förbehåll var att kunden fick handla max en skinka per köptillfälle.
Färskt eller fryst?
1992 förekom olika uppgifter om skinkorna var färska eller frysta. Här fick man se upp, för en skinka som salufördes som färsk kunde faktiskt ha varit fryst. Om skinkan rimmades efter det att den hade varit fryst fick den säljas som färsk. Men om skinkan först rimmades och sedan frystes fick den gå under beteckningen fryst. Det vanligaste torde vara det förstnämnda alternativet.
Konsumenterna hade all anledning att jubla över priskriget på skinkan. Oavsett om skinkan varit fryst eller inte. Aldrig tidigare hade priserna varit så låga som 1992. Sedan föregående år var det en halvering av priset. Då var lägsta pris strax under 50 kronor kilot.
– Jag har då aldrig varit med om något liknande. Och jag har varit ICA-handlare i 30 år och innan dess jobbat i affär 20 år, berättade Helge Fredriksson på ICA Violen i Katrineholm.
För Helge Fredriksson och övriga handlare var priskriget mycket kostsamt. Inköpspriset för Fredriksson 1992 var 46 kronor kilot! Det betydde att Helge förlorade drygt 20 kronor på varje kilo skinka han sålde. Lägre ner än till 24 kronor kilot gick han aldrig.
– För oss är det här förödande. Men man kan ju inte stå utanför priskriget och får väl ta det onda med det goda. Det finns ingen anledning att gå ned lägre. Då kan man hellre låta bli att sälja skinka, sade Helge Fredriksson.