Trots att Mirec recycling solutions i Katrineholm är en av Nordens största anläggningar för återvinning av elektronik, känner få katrineholmare till vad företaget gör.
– Vi fyller en otroligt viktig funktion och är en av de stora mottagarna i Sverige för Elkretsen, som samlar in hushållselektronik på återvinningscentraler, berättar Mattias Kovacs, marknads- och försäljningschef på Mirec.
På anläggningen vid gamla Scaniaområdet arbetar omkring 80 personer och här hanteras årligen omkring 35 000 ton kasserad elektronik.
– Allt som har elektronik i sig klassas som miljöfarligt avfall och måste tas om hand. Väldigt mycket av vårt flöde börjar på återvinningscentraler när man slänger till exempel sin gamla dammsugare, brödrost eller eltandborste.
Tidigare hette företaget Sims recycling och snart väntar ett nytt namnbyte då verksamheten köpts upp av den norska koncernen NG.
Verksamheten startade i Norrköping, men när den nybyggda anläggningen gick förlorad i en våldsam brand 2007 föll valet på Katrineholm och fabriksområdet som Scania-bussar lämnat.
– Efter branden i Norrköping ville vi inte ha allt under samma tak, så verksamheten är uppdelad på flera byggnader, förklarar Marcus Johansson som är produktionschef.
I en strid ström rullar lastbilar in mot området. När infartsgrindarna är passerade, åker ekipagen till fordonsvågen för att väga in. Beroende på vad de fraktar dirigeras de sedan vidare på det vidsträckta området.
– Vi miljösanerar och tar bort alla farliga vätskor och batterier som är skadliga för miljö, människa och natur. Alla som jobbar här kan titulera sig miljöhjältar. De går till jobbet varje dag och räddar planeten och det är jag oerhört stolt över, säger Mattias Kovacs.
Första anhalten är sorteringsbandet där den kasserade elektroniken sorteras manuellt. Tunga skrymmande produkter, som exempelvis tv-apparater lyfts av direkt. Ett annat exempel är högtryckstvättar, som behöver saneras separat.
Med ett dunsande och klirrande regnar en mosaik av elektronik ner på bandet, ett fotbad, ett gulnat tangentbord och en ratad kaffebryggare. På stationer utmed bandet separeras allt från glödlampor till batterier.
– Vår personal plockar bort allt som är farligt avfall och kan när som helst bromsa bandet för att hinna med, berättar Mattias Kovacs.
I slutet av bandet står Alexandra Edberg och håller ett vakande öga på det som rullar förbi.
– Jag är kontrollant och gör sista kollen innan krossen för att säkerställa att allt är utsorterat på rätt sätt. Jag har arbetat här sedan januari 2016 och älskar mitt jobb. Man lär sig något nytt varje dag, säger hon.
Efter den första sorteringen krossas materialet för att de olika typerna av material ska kunna sorteras isär, som metaller och plast.
I bunkersystemens djupa fickor tornar blänkande drivor av bland annat flisade metaller upp sig. De säljs vidare till smältverk och blir nya råvaror till industrin och värdefullast bland det återvunna är guld, koppar, silver och palladium.
Mirecs verksamhet står på två ben. Tyngdpunkten ligger på de stora volymerna elektronikskrot som sorteras, saneras, bearbetas och återvinnas. Det andra benet är att ge kasserade datorer och mobiltelefoner nytt liv.
– Om ett företag har 20 laptops som ska bytas ut, tar vi hand om dem och raderar all känslig data. Vi arbetar med Blancco, som både staten och militären godkänt som metod. När all data är raderad säljer vi utrustningen vidare åt företaget mot en liten provision, berättar Mattias Kovacs.
Mattias Kovacs önskar att fler skulle återvinna sina kasserade telefoner och datorer.
– Snittfamiljen har elva gamla mobiltelefoner som ligger och skrotar och jag skulle verkligen vilja uppmana folk att lämna in dem. En mobil innehåller material och ämnen som kan återanvändas, men den är också en säkerhetsrisk. Börjar en mobiltelefons litiumbatteri att brinna blir det som en svetslåga, säger Mattias Kovacs.
Målsättningen för Mirec genomsyrar hela verksamheten. Att bidra till mindre slöseri och mer återvinning.
– Vi kan inte fortsätta att hela tiden producera nytt. Jordens resurser håller på att ta slut. Om vi inte återvinner kommer vi på sikt inte att ha material till ny elektronik, konstaterar Mattias Kovacs.