Gatstuberg är ett populärt område för friluftsliv. Något som också spelar in när länsstyrelsen fattar beslut om var man får sprida aska efter avlidna.
Kvinnan vill vara anonym, men vi kallar henne Josefine i den här texten. Hon har aldrig bott i Katrineholm, men hennes pappa föddes och växte upp här. När Josefine var barn besökte hon ibland sin farmor i Katrineholm.
I april i år avled Josefines pappa. Hans sista vilja var att hans aska skulle spridas på Gatstuberg, ner mot Djulösjön.
– Han ville bli spridd i luften och inte bli begravd, säger Josefine.
Tillsammans med sina halvsyskon började hon utreda hur deras fars önskan skulle kunna uppfyllas.
Det är länsstyrelsen som beslutar om var aska från avlidna får spridas. Ett krav är att de anhöriga har markägarens tillstånd. Markägaren är i det här fallet kommunen.
– Vi fick ett snabbt svar från dem, med en karta, säger Josefine.
Josefine skickade in ansökan, med kommunens godkännande, till länsstyrelsen i juni.
– Då trodde vi att det skulle gå bra, säger hon.
Sedan dröjde det.
Josefine bor utomlands och hennes syskon bor på olika platser i Sverige. De hade hoppats få ett tillstånd från länsstyrelsen innan begravningsceremonin skulle hållas i juli, så att de skulle kunna sprida askan medan de befann sig tillsammans i Katrineholm.
Men det kom inget besked.
– På begravningsdagens morgon ringde jag till länsstyrelsen. Då fick jag veta att vi förmodligen skulle få avslag. Det kändes ganska tungt. Vi hade hoppats få ett avslut då.
Så Josefine och hennes syskon tvingades åka hem. Urnan fick stå kvar på krematoriet.
I september kom det slutgiltiga beskedet från länsstyrelsen: Avslag.
Orsaken: Platsen ligger för nära bebyggelse.
Carina Björndahl på länsstyrelsen i Stockholm, som handlägger den här typen av ärenden även för Sörmland, förklarar vilka regler som gäller:
– Ska man sprida askan i havet ska det vara minst 300 meter till land i alla väderstreck. På land ska det vara minst 300 meter till närmaste bebyggelse, och man måste ha markägarens tillstånd.
Man får heller inte sprida aska i exempelvis friluftsområden eller naturreservat.
Nu vet inte Josefine hur hon ska gå vidare. Länsstyrelsens beslut går att överklaga, men hon tror inte att det är någon idé.
– Vi tar det lugnt och vill inte ta några förhastade beslut. Vi vill ju tillgodose hans sista önskan, men det verkar inte gå. Det gör ont. Kanske får vi begrava urnan i en minneslund. I Katrineholm eller i Stockholm.