I nästan 30 år jobbade Henrik Wising på Katrineholms-Kuriren, både som journalist och nyhetschef. Här drar han planeringen för dagens Katrineholms-Kuriren för redaktionen en onsdagseftermiddag 2016.
Vad har bandy, bestialiska brott, Katrineholm, dunkla krafter och 70-talet gemensamt? Jo, alla är de viktiga ingredienser i tidigare Kurirenjournalisten Henrik Wising nyutgivna roman. 260 sidor som rymmer allt från krim till klassisk skräck.
– Jag ville skriva en krimhistoria i en vanlig småstad och låta det långsamt gå upp för utredarna att den de söker kanske inte är av denna värld, förklarar författaren över en kopp kaffe på Sultans.
Handlingen vecklar ut sig i Henrik Wisings eget barndomsland, 70-talets Katrineholm. En värld där Tempo, Raggarbacken och Himlastegen ännu inte blivit nostalgiska minnen i lokala Facebook-grupper.
– Det var aldrig något snack från min sida om att boken skulle utspela sig någon annanstans och folk som kan sitt Katrineholm kommer att känna igen sig. Jag har varit noga med det tidstypiska, hur folk klädde sig och vad de såg på tv, säger han.
En smula förläget berättar Henrik Wising att han fått omdömet "Som Stephen King i Katrineholm", av en läsare med lokal förankring.
– Det är både jävligt smickrande, men också väldigt träffande.
För Kurirens läsare är inte Henrik Wising ett obekant namn. I närmare 30 år, fram till 2021, arbetade han som journalist och även nyhetschef på tidningen.
– Även om min roman är fiktion finns en hel del autenticitet som grundar sig i alla mina år som krimreporter.
Pennans rasp mot papper har varit den röda tråden genom hans liv och sedan sommaren 2022 arbetar han som kommunikatör på Åsa folkhögskola.
Avstampet för sitt livs författarkapitel tog Henrik Wising hösten 2021. Då lämnade han Kuriren för ett sabbatsår på Skrivarakademin och en kurs i litterär gestaltning.
Henrik Wising romandebuterar och tar med sina läsare på en gastkramande resa till 70-talets Katrineholm.
– Man fick skriva allt från lyrik till filmmanus. Sista halvåret ägnades åt ett eget projekt och jag plockade upp en idé jag fick redan för 15 år sen då jag såg "Ondskans spår".
Filmen handlar om en polisutredare som fått en seriemördare dömd till döden och avrättad. Plötsligt inträffar nya liknande mord och det går upp för polisen att han jagar en mördare som byter skepnad, som en demon.
– Jag är van vid att skriva snabbt i vanliga fall, men det funkar inte när jag skriver skönlitterärt. Jag får helt enkelt tåla att det tar lite tid. Att slå mig ner vid ett skrivbord med ett tänt ljus funkar inte för mig. Jag skriver lite varstans, i badkaret eller när jag busspendlar till jobbet i Sköldinge.
Egentligen var romanen klar redan för ett år sen, men efter att fått nej från de förlag han skickat Mångator till tog Henrik Wising saken i egna händer.
– Jag valde att ge ut den själv och har haft total kontroll på rubbet, allt från sättning till korrläsning.
Till och med det blodiga omslaget fixade han i bästa MacGyver-stil, tillsammans med hustrun Carina Wising, även hon tidigare Kurirenjournalist.
– Jag lånade en bandyboll av en kollega och vi rullade den genom teaterblod på ett stort vitt ark hemma på altanen, förklarar Henrik Wising och skrattar.
Tidigare Kurirenmedarbetaren Henrik Wising är något nytt på spåren. Nyligen släppte han sin debutroman "Mångator".
Redan har försäljningen av den nyutkomna skräckdeckaren tagit fart och den finns hos alla nätbokhandlare samt som e-bok.
– Om jag fick välja skulle jag vilja skriva på nästa romanidé, men först måste jag hjälpa den här boken på traven, säger Henrik Wising.
För den som grunnar över titeln är en mångata fenomenet som uppstår när månskenet plöjer en väg av silvrigt ljus över en sjö.
– Titeln lever sitt eget liv. Det finns scener i boken som skapats när jag tänkt på mångator.