Att Hedvig Lindahls dröm om att spela EM på hemmaplan sprack den 22 september i fjol var många ense om. En som inte trodde det var Hedvig själv.
- Jag sa till mig själv att jag skulle komma tillbaka och satte som mål att spela den 4 maj mot Vittsjö och det gjorde jag, berättar hon på telefon från hemstaden Malmö.
Hon var dessutom med i F-19-laget i en smygpremiär den 28 april, så fyra matcher har hon hunnit med. Senast blev det stryk med 5–0 mot topplaget Ldb Malmö.
- Ja, det var en tuff match. Men de hade säkert över 15 vassa målchanser och jag vet att jag gjorde elva kvalificerade räddningar, så det gick ändå väldigt bra, säger hon.
Gladast var hon nog ändå för att konstgräspremiären gick så rent spelmässigt eftersom det var på konstgräs hon skadade sig den olycksaliga septemberdagen.
Gick det så bra att du började fundera på landslaget och EM?
- Ja, absolut. Det har varit min målsättning hela tiden, att ta tillbaka min ordinarie landslagsplats. Jag känner mig oerhört motiverad. Och jag läste en intervju med Pia Sundhage där hon sa att "Hedvig har precis lika stor chans som de andra målvakterna att få stå i EM". Det fick mig förstås att tända till lite extra, säger Hedvig.
Och hon får kanske chansen att visa upp sig 1 juli i träningsmatchen mot Norge i Linköping.
- Jag är uttagen som en av fyra målvakter, så jag ska ge järnet. Det är kul att få komma tillbaka i en liten annan roll. Lite grann som en underdog.
Det måste ju vara en helt ny roll för dig?
- Ja, det är det som känns så kul. Jag har verkligen fått en nytändning efter skadan.
Du fyllde ju 30 år för några veckor sedan. Hur ser framtiden ut? Hur länge kan du tänka dig att spela fotboll på den här höga nivån?
- Hade du frågat mig innan skadan, så hade du fått ett annat svar. Men just nu är jag taggad och det är så roligt med fotboll så jag vill spela fotboll länge än.
Vad har du då för framtidsplaner? Några anbud från proffsklubbar utomlands?
- 2008 fick jag en förfrågan från Arsenal genom Fredrik Ljungberg. Jag skulle få bättre lön och även bli ledare i deras akademi. Men jag tackade nej och valde att flytta till Göteborg. Det året blev jag vald till Årets målvakt i Sverige, så det ångar jag inte.
- Men 2010 hörde Philadelphia i USA av sig och då sa jag nej av familjeskäl och det kan jag ångra lite grann i dag. För det hade säkert varit en upplevelse. Men jag är öppen för alla förslag när mitt kontrakt går ut med Kristianstad nästa år.