Katrineholmarna Torbjörn Karlsson, Monica Karlsson och Ingela Ahlman besökte Skogskyrkogården för att smycka sina föräldrars gravplatser och tända ljus. Sankt bernhardshunden Aslan hängde med.
Trots att corona satte stopp för gudstjänsten i Skogskapellet så vallfärdade katrineholmarna till Skogskyrkogården på alla helgons dag. Vid lunchtid var parkeringarna knökfulla och besökarna fick ställa bilarna längs vägen. I ett hav av ljus och stillhet gick tankarna till nära och kära som inte längre är i livet.
– Jag försöker tänka positivt. Det känns skönt att de äldre ligger i jorden och slipper det här med corona. Min mamma hade kol och det gjorde att hon hade det tufft ändå, säger Torbjörn Karlsson.
Pandemin har gjort att många inte har kunnat säga adjö i livets slutskede och trycket på att hedra sina anhöriga under allhelgonahelgen ökar, enligt Svenska kyrkan och begravningsbyråerna.
– Det vore tufft för båda parter om någon dör utan att man får hälsa på, säger Torbjörn Karlsson.
Tillsammans med hustrun Monica Karlsson och hennes syster Ingela Ahlman har de gjort helgfint med kransar, buketter och ljus på sina föräldrars gravplatser.
– Vi brukar ta en kvällsrunda med bilen sedan, för att se alla ljus. Det är rofyllt, säger Ingela Ahlman.
Britt-Marie Skantz har tänt ljus för anhöriga på Skogskyrkogården. Hon tycker att det är tufft att inte kunna umgås med de nära och kära som är i livet på grund av coronapandemin.
Britt-Marie Skantz har tänt ljus på Skogskyrkogården och ska åka vidare till begravningsplatser i Sköldinge och Flen.
– Alla helgons dag är stort, det är många man tänker på. Det är jobbigt, man tänker tillbaka på alla minnen, säger hon.
Den sociala distanseringen har tidvis känts bedrövlig. Britt-Marie Skantz upplever att en del struntar i att hålla avstånd, även på kyrkogården.