De senaste tio åren har Harrieth Nilsson varit koordinator på akuten, vilket innebär att hon ser till att patienterna får plats. Här ses hon tillsammans med vårdenhetscheferna Johan Edlund och Sofia Svensson, som givetvis var med och uppvaktade sin medarbetare.
Det tisslades och tasslade i korridoren, samtidigt som Harrieth Nilsson satt i möte. Exakt klockan 13 stegade kollegorna in i konferensrummet, med ballonger och ABBAs "Waterloo" från 1974.
Den 21 augusti klockan 13 var det nämligen exakt 50 år sedan som Harrieth Nilsson började arbeta på sjukhuset. Stora kramkalaset bröt givetvis ut i lokalen.
Till gratulanterna hörde också hälso- och sjukvårdsdirektören Magnus Johansson. Han berättade att han var sex månader när Harriet började jobba på sjukhuset.
– 1974 hade Kullbergska 250 vårdplatser. Hela regionen hade nästan 1500 vårdplatser. Du har varit med om en fantastisk utveckling och har säkert många spännande historier att berätta om livet här, sa han.
– Jag minns min första patient som brutit höften, då låg man i sträck sex till åtta veckor, berättade Harrieth Nilsson.
Mycket har hänt under hennes 50 år. BB har försvunnit, många vårdplatser har försvunnit men framför allt har vårdtiden blivit betydligt kortare. Den som drabbades av hjärtinfarkt fick exempelvis ligga stilla i upp till fyra veckor.
– I dag kan man ta bort proppen, vilket man inte kunde förr, säger hon.
Trodde du att du skulle bli kvar så här länge?
– Nej, det trodde jag inte. Antingen har jag trivts eller också är det dumhet att inte flytta på sig, säger hon.
Om några dagar går Harrieth Nilsson i pension. Hon är dock inte främmande för att jobba timmar vid behov.
– Jag kan tänka mig att hoppa in. I övrigt har jag ett oskrivet blad framför mig.