Massage
Det är tyst. Bara ett fåtal spelare har anlänt till Värmbols klubbhus. Duschrummet har förvandlats till en massagestudio. Det är ett samarbete med Åsa folkhögskola, som har massörutbildning. Ett välkommet avbrott i försäsongsträningen.
- Det är inte skönt nu, men det känns bättre efteråt, säger Vedran Benca, samtidigt som han får sig en brysk behandling över ryggen.
Vissa spelare får bara "vanlig" massage, medan andra får välbehövlig vård på specifika kroppsdelar. En av dem är Niklas Norman, som har, vad Christer Svensson misstänker, en släng av ischias.
- Kör massage. Sen är det bara att töja och töja, ordinerar Svensson.
En bit bort kliver Niklas Rautiainen av britsen och två välomplåstrade knän blottas.
- Så här blir det när man spelar på konstgräs. Det kokar, berättar Rautiainen om de smått variga såren.
- Det där ser illa ut. Kör på alsolsprit, rekommenderar tränaren Leif Grönvall.
Grönvall pratar positivt om massagestunden.
- Helst skulle vi vilja ha den här massagen en gång i veckan.
- Det är ju bara att ni raggar fler sponsorer, replikerar en av massörerna med glimten i ögat.
Bosse Andersson är en av dem som jobbar i det tysta. Som en av lagets två materialare är det mycket att hålla reda på.
- Man ska plocka fram saker så grabbarna har allt. Det kan bli två väskor med kläder, koner, västar och mat som de ska ha mellan passen.
Han har varit verksam i klubben sedan 1995 och gillar fotbollsvärldens atmosfär.
- Det sociala, tugget och att träffa folk på träningar och matcher är väldigt roligt.
Men självklart är inte allt frid och fröjd.
- För ett par veckor sen åkte jag hemifrån halv sex på morgonen och var tillbaka halv tio på kvällen.
Kondition
Strålkastarnas sken lyser upp i mörkret kring Backavallen. Graderna på termometern har krupit ned ordentligt och tydliga moln andas ut genom spelarnas munnar.
- Det är ju nästan åskvärme, säger Simon Casey-Rudstedt, och får gruppen att dra av ett garv.
Det är ett och annat stånk och stön efter den hårda behandlingen.
Det så kalladejojo-testet är kvällens "höjdpunkt". Spelarna ska springa en sträcka på 20 meter, som är markerade med två linjer. I regi bakom det hela är fystränaren Fredrik "Frippe" Johansson.
- Vi körde det här i början av januari och då såg det sådär ut. Det är fem veckor kvar till seriestarten. Nu ska vi börja lätta på trycket, så de får upp farten.
Från bandyplanens ljudanläggning strömmar en urbrittisk röst som instruerar om hur testet går till. På kommandot "go", går startskottet. Hinner man inte fram till linjen får man en varning, vid den andra missen är man ute.
Tempot är per omgående ganska högt och ökar successivt.
Hälften springer och de andra står på sidan för att kontrollera löparna. Munhuggningar om man klarade sig eller inte svävar frekvent genom luften. Slutligen står Niklas Rautiainen som vinnare med det bästa resultat.
- Den långsamme mittbacken vinner. Det är illa, säger Rautiainen och skickar en gliring till samtliga lagkamrater.
Styrka
En unken doft av gammal svett svävar mellan de fyra tegelväggarna. Belysningen är dov, flera av gymets maskiner är oanvändbara. Atmosfären är minst sagt spartansk. Här i Duveholmshallens styrkelokal står stationsträning på programmet. Balansplattor som skakar, tåhävningar och skivstänger som med dunder och brak åker i golvet följt av ett förlösande stön.
Ute i korridoren är det mer snabba steg. Ett antal sprintrundor på tio meter, följs upp av "fånga tennisbollen". En spelare håller en tennisboll i axelhöjd, lagkamraten står ett par meter därifrån, redo att sprinta och fånga bollen innan den har studsat två gånger.
- Det är nu vi lättar lite på trycket och de ska bli snabbare, säger "Frippe" Johansson.
Inledningsvis är antalet fångade bollar lätträknade. Spelarna får snart grepp om övningen och börjar hinna ifatt bollen. Då utökas avståndet.
Tillbaka inne i gymet stånkas ordentligt. Armhävningar med klappningar suger musten ur de flesta.
- Fan vad jobbigt det är, flåsar Markus Kellokumpu.