Programtillhörigheten bärs med stolthet på fordonselevernas ryggar.
– Det jävligaste? När saker sitter fast, särskilt i trånga utrymmen. Det kan vara en rostig mutter eller en bult som blivit runddragen. Sådant gör jobbet mycket svårare.
Victor Albringer, 18 år och blivande bilmekaniker, känner sig fram med oljiga händer i djupet av en Toyotamotor.
– Men sådant får vi lära oss att lösa. Och jag har lärt mig tålamod och systematik. Det här är en jättebra utbildning.
Det har uppenbarligen också kommunen upptäckt. I nästa års investeringsbudget får fordons- och transportprogrammet nästan två miljoner kronor.
För pengarna ska körgården – Cirkusplatsen – göras mer funktionell för träning av lastning och backning med släp. Och så ska transporteleverna få en ny tung lastbil att öva med.
Av den anledningen sitter Therese Brännkärr framför datorn i lärarrummet och googlar fordon. Hon är en av två transportlärare på programmet och vill utöka den delen av utbildningen.
– Efterfrågan på lastbilsförare är enorm. Inom en tioårsperiod kommer det att behövas 50 000 nya förare, säger hon.
Tommy Börjesson, en av de tre fordonslärarna, är lika belåten som Brännkärr.
– Den här kommunen satsar på utbildning, tycker han.
Intresset för bilar, motorteknik och problemlösning svetsar samman både elever och lärare på fordons- och transportprogrammet. Här treorna Victor Albringer och Fredrik Landqvist.
Konstigt vore det annars. Fordons- och transportprogrammet är ett erkänt framgångsrikt yrkesprogram – nationellt den gymnasieutbildning som är det säkraste kortet för jobb.
Fem år efter avslutad utbildning har 80 procent av landets fordonselever fått arbete. I Katrineholm är motsvarande siffra ännu högre, 88 procent.
– De flesta blir skattebetalare dagen efter att de tar examen, säger Brännkärr.
– Samtidigt får vi fler och fler sökande. Intagningspoängen har gått upp och eleverna blir allt bättre. Framför allt får vi elever som verkligen vill och är intresserade, säger Börjesson.
Victor Albringer går i trean med inriktning personbil. Detta sista år får han i sanning ”skruva av sig”. Skolans verkstad är full med privatbilar att reparera.
Treorna får de svåraste jobben. Det passar Victor bättre än att skruva på skolans bilar.
– Det ställer större krav på oss i skarpt läge. Jag gillar den pressen men också förtroendet vi får av kunderna.
Trots smutsen, blåmärkena och valkarna i händerna har han drömt om att bli bilmekaniker sedan han byggde sin första lådbil.
Victor Albringer utmanas av varje problem som dyker upp i verkstaden. Här får han hjälp av klasskompisen Fredrik Landqvist.
– Bilar har alltid varit mitt stora intresse. Här har det vuxit, men ur andra perspektiv: för hur olika komponenter och system fungerar och kommunicerar med varandra.
Eller inte.
– Ibland står vi flera stycken och kliar oss i huvudet. När någon till slut kommer på lösningen är det jätteroligt. Det är den största belöningen.
För bilreparationerna utgår också en annan belöning. Inkomsterna går till körkortsutbildningen till de elever som har godkänt i alla ämnen och saknar ogiltig frånvaro.
– Det är också en morot efter allt slit, säger Victor.
Landets fordons- och transportutbildningar kritiseras ibland för alltför stort fokus på körövning. Therese Brännkärr vill bredda transportutbildningen på KTC.
– Eleverna behöver lära sig alla momenten de kommer att ställas inför i yrkeslivet.
Hon jobbar hårt med att knyta lokala transportföretag till utbildningen, ser till att eleverna får utvecklande praktikplatser och raggar medel till att bredda utbildningen.
Behovet av till exempel kranutbildning är stort. Som lastbilsförare får man inte kranlasta gods utan tillstånd.
Therese Brännkärr har jobbat i transportsektorn hela sitt liv. Nu undervisar hon blivande yrkesförare som Simon Håkansson på KTC.
Ett sådant krankort kommer Simon Håkansson att behöva. Redan i sjuan visste han att han skulle söka till fordon för att bli yrkeschaufför.
Han vad precis vad han vill göra efter examen: köra timmerbil. Att det sägs vara det svåraste en yrkesförare kan göra avskräcker inte.
– Timmerbilskörning är mycket mer blandad. Du får köra motorväg, landsväg och skogsväg och ställs inför ideliga utmaningar, som att vända ekipaget på nåt litet, lerigt ställe mitt ute i skogen. Jag vill ha utmaningar. Och så är det ballt!
En förklaring till att söktrycket på programmet har ökat ser Therese Brännkärr på tv, med realityserier som ”Vägens hjältar”. Kanske kan det delvis förklara att också fler tjejer vill bli bilmek eller lastbilsförare.
I år är nio av 26 ettor tjejer. Det är nytt rekord. Av programmets totala elevantal, är drygt tio procent flickor.
– Jag är övertygad om att det beror på att vi nu har en kvinnlig transportlärare, säger Börjesson med en nick åt Brännkärr.
Hon säger inte emot.
– Och fler tjejer ska vi bli!