I dag går Hanna och Oskar i parallellklasser, men pluggar båda till läkare och tar sin examen samtidigt. Efter höstterminen 2023 flyttar de hem till Sverige för att göra sin basttjänstgöring.
Det är januari, grått och ett par grader kallare än här i Sörmland. Det finns många likheter mellan Hanna och Oskars nya hem och deras gamla men också en stor skillnad. I Riga fick de möjlighet att plugga till läkare, vilket kändes utom räckhåll där hemma.
– Vi gick inte ut gymnasiet med A i alla kurser, och då är det väldigt svårt att komma in på svenska läkarprogrammet. Men gymnasiebetygen avgör inte hur bra läkare man blir i framtiden, säger snart färdigutbildade Hanna.
Hanna växte upp utanför Flen och Oskar i Katrineholm. De blev ett par 2015, flyttade ihop i Eskilstuna och fick dottern Signe 2016. När hon föddes hade föräldrarna jobbat på ett vårdhem i ett par år och kände sig ganska klara med det.
Båda närde en liten dröm om att bli läkare, men de hade inte tillräckliga betyg. När de blev föräldrar bestämde de sig ändå för att försöka.
– Kanske är det just det vi vill skicka med till den som läser det här, säger Oskar.
– Om man har en dröm så ska man satsa på den. Även om man måste tänka utan för boxen för att nå den.
För deras del blev planen att först läsa till sjuksköterska. Men de hade också fått nys om den CSN-berättigade utbildningen på internationella läkarprogrammet i Riga.
Sagt och gjort. Oskar satt på uppropet på högskolan i Eskilstuna när beskedet kom: han hade blivit antagen i Riga. Bara några dagar senare skaffade de barnvakt och tog färjan över Östersjön för att titta på lägenheter och två veckor senare gick flyttlasset. Hanna minns tydligt hur det var att stiga av båten den där första gången.
– Det var också i januari och vädret var riktigt vidrigt. Otroligt deppigt.
"Det är otroligt vackert här, det hade jag ingen aning om innan", säger Hanna som gärna tillbringar sin lediga tid i naturen tillsammans med familjen och sin longboard.
Men det blev väldigt bra. Sex år senare har Riga blivit deras hem och de ser fram emot att resa tillbaka på besök i framtiden.
– När Oskar började i skolan var Signe åtta månader och jag var föräldraledig. Då hade jag tid att feja runt i lägenheten och fixa så det kändes som vårat, säger hon.
Kort därefter blev även hon antagen till utbildningen och i dag går paret i parallellklasser. Inför tentor pluggar de ihop och har insett att deras olika studiestyrkor kompletterar varandra bra, hans minne och hennes strukturerande. Om ett år får de sitt examensbevis och flyttar hem till Sverige för att göra sin bastjänstgöring – förhoppningsvis på samma sjukhus.
– Trots att vi bodde ihop i Eskilstuna är det Katrineholm som känns som hemma för oss båda just nu. Men var vi hamnar härnäst får vi se, det hade varit spännande att bo någon annanstans. Kanske lite längre norrut, säger Oskar.
Signe var inte ens ett år när familjen bytte Sörmland mot Riga. I år fyller hon sju år och ska snart börja i skolan.
Men först ser de fram emot ett sista år i Riga, där de har hittat en bra sätt att kombinera sina studier med familjeliv. Kanske var det sistnämnda en avgörande faktor för hur bra de lyckades hantera pandemin. När hårda lockdowns infördes i staden var det många klasskompisar som satte sig på första flyget hem. Men Hanna och Oskar trivdes ganska bra med att tillbringa sina dagar i lägenheten och pusslandet som småbarnslivet kan innebära blev betydligt enklare.
– Vi gick runt här i våra sockor och hade lektioner via länk, minns Hanna.
Att restriktionerna är hävda gör dock tillvaron roligare. Nu sitter pluggrutinerna bra och när studierna ger utrymme för lite fritid tillbringar familjen gärna kvällarna på restaurang och dagarna i naturen.
– Allra bäst är när vi åker ut i skogen och Signe kan swisha fram på sin cykel och jag på min longboard. Och Oskar får springa med, säger Hanna.