Under sin 30-åriga karriär som manusförfattare, med start som författaren bakom flera Rena rama Rolf-avsnitt, har Wilhelm Behrman många gånger fått acceptera refuserade manusidéer. "Det är villkoret man måste stå ut med i TV – de allra flesta av dina idéer kommer inte bli verklighet. Om man ska orka vara i branschen så länge som jag, måste man kunna ta ett nej med ett leende och en axelryckning. Jag fick ett ja i våras – det var mitt första på fyra år. Under samma tid har jag fått nej till säkert 6–7 manus."
Den osannolika mördaren, Kalifat, Innan vi dör, Smärtpunkten. Listan över tokhyllade serier som katrineholmaren Wilhelm Behrman varit med och skapat, kan göras lång. Men det är egentligen de senaste 15 åren som författarkarriären tagit fart på riktigt, efter succén med den romantiska komedin Fyra år till.
– När jag var 45 år blev jag färdigutbildad psykolog, och precis samtidigt fick jag igenom min första film. Då hade jag plötsligt två jobb, och det har jag haft sedan dess, säger han och fortsätter:
– Men jag ljög mig till mitt livs första jobb, som sommarvikarie på Katrineholms-Kurirens Vingåkersredaktion. Jag blev tillfrågad om jag hade bil och om jag kunde fota – jag varken hade bil, eller visste hur man fotade, minns han.
Den senaste i raden av uppmärksammade tv-produktioner som Wilhelm Behrman bidragit till, är Svt-serien Smärtpunkten. Den här gången skrev han, tillsammans med sin kusin och författarpartner Niklas Rockström, det som kallas "storyline" till serien. Det är en slags instruktion till hur manuset ska utformas. Serien bygger på en bok av Elisabeth Åsbrink med samma namn, som granskar omständigheterna kring Lars Noréns pjäs 7:3, där en av Malexandermördarna tilläts gestalta sig själv och ge uttryck för sina nazistiska sympatier. Till skillnad från originalpjäsen, har tv-serien hyllats unisont.
Skådespelaren David Dencik gestaltar Lars Norén i SVT-dramat 7:3, vars storyline är skrivet av Wilhelm Behrman och Niklas Rockström.
– Den har väl bara fått ett positivt mottagande, ingen har blivit arg för den. Men jag har läst pjäsen, som egentligen är hemlig – man får inte ge ut den, inte sätta upp den, ingen kan egentligen ta del av den längre, avslöjar Wilhelm Behrman och fortsätter:
– Vi fick tillstånd att läsa pjäsen, men vi fick inte ha med oss vare sig papper och penna eller mobil in i rummet, så det var jättehemligt. Men det intressanta är att pjäsen är väldigt dålig. Den är verkligen det! Jag minns hur jag tänkte "Vad platt, tråkig och poänglös den är".
Trots att de TV-produktioner Wilhelm Behrman medverkat i rönt stora framgångar, hyser han själv inte samma varma känslor gentemot dem.
– Jag kan inte titta på mina grejer, jag står inte ut! Inte för att jag är dryg utan för att jag är så himla neurotisk. Jag hittar bara fel, tänker: "Nej, den där repliken skulle inte sägas på det sättet!" Men regissören är inte tankeläsare och kan inte veta exakt hur replikerna är menade. Jag blir inte besviken eller arg – men det är väldigt frustrerande.
Inspirationen till Wilhelm Behrmans manus kommer ofta från verkligheten. "När jag skrev Kalifat, blev jag inspirerad av ett fotografi från en övervakningskamera från flygplatsen Gatwick, som visade två unga tjejer som skulle rymma till IS. Nu skriver jag bland annat en romantisk komedi om en psykolog som blir kär i sin klient, det får man ju inte bli! Det var ett sånt samtal jag hade med mina kollegor över lunchen."
När det kommer till kännetecken, har Wilhelm Behrman ett alldeles särskilt. I tid och otid smyger han in den gamla hemstaden i sina manus.
– Fast det är inte i smyg, jag gör det helt medvetet, varje gång. Katrineholm ska vara med i manuset, punkt. I Kalifat placerade jag en källarmoské i Katrineholm, där utspelar det sig en del viktiga händelser. Det är mitt sätt att hälsa till någon i tv, att säga "Hej alla ni där hemma!", säger han.
De senaste 15 åren har Wilhelm Behrman rönt stora framgångar som manusförfattaren bakom flera hyllade serier. Kanske beror en del av framgången på parhästen och kusinen Niklas Rockström, som han skrivit tillsammans med det senaste decenniet. "Men nu försöker vi klara oss utan varandra och jag är tillbaka inom komedi-genren. Det är egentligen där jag känner mig hemma, det är roligast att skriva komedi."
Kärleken till hemstaden är ständigt närvarande i Wilhelm Behrmans liv. Just nu är han på jakt efter en sommarstuga i krokarna, och han letar ständigt efter anledningar att besöka Möbelmagasinet, som han beskriver som "Sveriges bästa loppis". Men framför allt märks kärleken till hans ungdoms lag – Värmbols Goif.
– Mitt barndomslag, som jag hejat på sedan jag föddes, finns inte längre. Det är jävligt jobbigt. Om jag blir miljardär, ska jag återuppliva Värmbols Goifs bandylag, och vi ska fan bli svenska mästare.