Han hade änglavakt– för fjärde gången

På en motorcykel sitter du tämligen oskyddad när olyckan är framme. Det kan vara en fråga om tiondelar av en sekund eller centimeter som skiljer en dödsolycka från en olycka där motorcyklisten kommer undan med livet i behåll. En som hade tur var katrineholmaren Ronny Jansson, 69 år.

Katrineholm2013-09-11 05:00

Det var en måndagskväll vid 21-tiden för drygt två veckor sedan som olyckan var framme. Ronny Jansson hade lastat packväskorna med fiskeutrustning och var på väg hem från stugan vid Tisnaren. Vid Forssa saktade han ner till lagenliga 50 km/h och när han skulle öka hastigheten där det lilla samhället tar slut såg han någonting i vägkanten.

- Jag vet ju att det finns mycket djur efter de här vägarna och jag körde sakta eftersom det dessutom var på väg att mörkna.

- Plötsligt såg jag en dovhjort komma upp på vägen en bit framför, jag bromsade direkt och såg att den skulle hinna över. Jag följde den med blicken. Men det jag inte såg var att det då kom upp ytterligare en dovhjort ur diket. Jag tror inte att jag hann reagera förrän det small!

Den dovhjort som han körde på var ett fullvuxet exemplar som kan väga mellan 70–120 kilo. Och när kraften från Janssons Suzuki Intruder 1400 cc, på drygt 250 kilo plus förare, träffade dovhjorten så dog den omedelbart.

Hur gick det för dig, det måste ha blivit en fruktansvärd smäll?

- Jag krossade axeln och skulderbladet, bröt nyckelbenet och åtta revben av tolv på vänster sida och så höger tumme. Men jag hade också en väldig tur eftersom det kom tre killar, Kristoffer Larsson, Mats Andersson och David Ek, precis efter att det hade smällt och de tog hand om mig och ringde efter ambulans. Jag är så tacksam för vad de gjorde, de kanske räddade livet på mig. Själv minns jag inte mycket av det.

Då ska man veta att det inte är någon vilde som är ute och kör. Ronny Jansson började köra mc redan i det militära 1964 och skaffade sig en glidarhoj för omkring 15 år sedan.

- Nej, jag kör ganska lugnt. Men jag blivit omkörd av motorcyklar just vid den här flygrakan och jag har sett hur de accelererar uppemot 200 km/h. Om det skulle smälla med en dovhjort då... säger Ronny och avslutar inte meningen.

Räddningen för hans del kan också ha varit den säkerhetsutrustning som de flesta kloka mc-förare har på sig.

- Integralhjälm har man naturligtvis, sedan har jag en inbyggd ryggskena i jackan. Handskar och stövlar är ju självklart. Vem vet hur det hade gått om man inte hade haft det? funderar han.

Det här med försäkringar, vad är det som gäller? Har du kollat upp om och hur mycket du får ut av försäkringsbolaget?

- Ja, det har Monica, frugan, kollat upp och enligt papperna så ska jag bara lämna in motorcykeln och bli fullt ersatt av försäkringsbolaget.

Hur mår du själv nu när det har gått 14 dagar?

- Jag mår förhållandevis bra, men de första tre dagarna var jag i en annan värld. Antagligen var jag väl rätt så drogad av smärtstillande. Men jag fick en fantastisk vård på Mälarsjukhuset. Personalen var helt fantastisk.

- Men jag har inte haft några deprimerande tankar om att jag kunde ha dött. En dag började det snurra i huvudet och jag började fundera på om jag skulle sälja hojen. Men det har jag kommit över nu. Jag hade ju tänkt åka till jag är 75 år.

Du kanske har haft din beskärda del av olyckor nu?

- Ja, det här är jag inte orolig för, inte alls. Det här är ju min fjärde nära döden-upplevelse...

Du har alltså varit nära döden förut, berätta.

- Den första var när jag var i 10-årsåldern och hoppade från tornet och bryggan vid Duveholmsbadet. Då slog jag i huvudet och Ingemar Österberg räddade livet på mig när jag låg på botten och inte kunde röra på mig fast jag var vid fullt medvetande.

- Andra gången var jag när somnade i min bil, en hundkoja, och körde in i en bergvägg vid Simonstorp. Då var det inte mycket kvar av hundkojan kan jag lova.

- Tredje gången var ju bara något år sedan då jag fick någon form av epilepsianfall och det var riktigt jäkla otäckt, men det får jag ju tabletter mot nu. Och sedan mc-olyckan nu då...

Du verkar ha en liten ängel sitta på din axel?

- Ja, jag har varit med om del grejer nu när man tänker efter.

Vad har du fått för prognos på tillfrisknandet?

- Det ser bra ut säger läkarna. De har inte gjort så förbaskat mycket mer än fixerat axeln och skulderbladet. Och revbenen får väl läka ihop bäst de kan. Det tar 6–8 veckor för ett revben att läka och sedan får det väl bli sjukgymnastik för att få igång rörligheten i axeln antar jag.

Och i vår så åker motorcykeln fram igen?

- Ja, det kan du lita på.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om