"Fast vi nya öden möta, skall vi träffas då och då, vi ska hålla flaggan uppe och kämpa, kämpa på." Så går sista raden i visan – till samma melodi som "34:an" – som de anställda skrev när kirurgavdelning 3 lades ner för 20 år sedan.
På torsdagskvällen sjöngs den igen, av det glada gäng sköterskor som fortfarande håller kontakten och träffas ett par gånger varje år.
- Vi är otroligt olika, man kan inte tro att vi skulle ha valt att umgås, säger Ingrid Hansson, som är med i festkommittén.
Men att de gillar att träffas under festligare former går inte att ta miste på. De 17 kvinnorna pratar och skrattar oavbrutet i lokalen i radhusområdet i Talltullen, där det under kvällen bjöds på buffé och sång och tävlingar med priser.
Några har hunnit gå i pension, men många jobbar ännu kvar inom vården. Yngst är drygt 40-åriga Catarina Helgesson, äldst är Marianne Tirfing som fyller 80 under året.
- Jag umgås med flera stycken annars också. Trots att det är så stor åldersskillnad så blir man bemött som likar, säger Marianne Tirfing.
Kontakten, som de tidigare arbetskamraterna fortfarande har, ser de själva som något unikt.
- Det förvånar mig inte, redan då var det så fin sammanhållning, säger dåvarande avdelningsföreståndaren Birgitta Tegnér, som började 1977.
Sedan 1992 har flera avdelningar stängts ner på Kullbergska sjukhuset. Men "trean" var först ut.
- Då var det unikt att man la ner en avdelning, säger Birgitta Tegnér och berättar att gravölet hölls i samma lokal som torsdagskvällens festligheter i Talltullen.
Sammanslagningar och nedläggningar har sedan dess blivit ett återkommande inslag i vårdpersonalens vardag.
- Vi är ganska luttrade. Vi har lärt oss att bli toleranta mot förändringar, säger Cathrine Wall, som nu är vårdenhetschef vid en medicinavdelning.