Läraren Malin Olsson är kursansvarig för "Politik och hållbarhet", som är en av kurserna på Naturvetenskapsprogrammet.
Ett 15-tal elever från årskurs två och tre på KTC:s Naturvetenskapsprogram med samhällsinriktning fick följa med ned under jord, och guidas bland toalettbås i rader, trevåningssängar och kasserade luftfilter i Gröna kulles skyddsrum.
– Det ska bli intressant. Vi har aldrig varit i ett skyddsrum förut, säger eleverna Nanna Källström och Adni Hassan.
I Naturvetenskapsprogrammet ingår 100-poängskursen "Politik och hållbarhet", som kursansvariga läraren Malin Olsson håller i.
– Vi jobbar kring sårbarhet, sårbara samhällssystem, energi, säger hon.
Fyra av eleverna, Klara Nilhage, Nora Myhrman, Ghidey Kemal och Fatimah Aldawoodi, fördjupar sig i sårbara samhällen.
– Vi skriver om skydd och sårbarhet, försvar och räddningstjänst i Katrineholm. Vi var hos räddningstjänsten och de pratade om riskanalys och hur de jobbar inför krissituationer. Vi tänkte att vi ville se hur det ser ut i skyddsrummen och frågade vår lärare.
Klara Nilhage, Nora Myhrman, Ghidey Kemal och Fatimah Aldawoodi ställer frågor till Alexander Jansson.
Men fler elever ville följa med och till fredagens rundvandring var dessutom medier inbjudna. Ciceron var Alexander Jansson, beredskapssamordnare i kommunen, som berättar om civilförsvarets tre ben: att värna civilbefolkningen, att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och att bistå försvarsmakten.
– Det har blivit så nu med kriget i Ukraina, att man tänker mer och mer på sådana här saker. Efter studenten ska jag göra lumpen. Kommer man att bli indragen i något?, säger eleven Marc Sakr.
En trappa leder från receptionen på Gröna kulle ner till skyddsrummet. Första stopp är saneringsstationen.
– Man måste duscha och byta om, ifall man fått skadliga ämnen på sig, förklarar Alexander Jansson.
De använda luftfiltren får inte slängas hur som helst, utan ska tas om hand och destrueras.
Sedan kalla kriget tog slut i och med Sovjetunionens sönderfall har civilförsvaret till stor del avvecklats i Sverige. Alexander Jansson konstaterar att skyddsrummet inte varit högprioriterat de senaste 30 åren.
– Men nu är det full fart igen, säger han.
I en av de stora hallarna finns flera bord med saker som är bra att ha i beredskap, hemma. Alexander Jansson delar ut vattendunkar och värmefiltar med kommunens logga på. Några av eleverna har bunkrat lite hemma.
Eleverna Nanna Källström och Adni Hassan berättar att de aldrig varit i ett skyddsrum tidigare. "Intressant", säger de.
– Vi har stormkök och mycket mat. Det är mest jag och mamma som varit rädda, som bunkrat, säger Nanna Källström.
Adni Hassans familj har inte bunkrat.
– För mig har kriget känts så långt borta. Men nu känns det som att det är dags att planera, säger hon.
Eleven Ali Shaban provsitter trevåningssängen i skyddsrummet. "Lite hård", blev omdömet.
Nora Myhrman frågar om skyddsrum i Laggarhult. Inget av Katrineholms omkring 300 skyddsrum ligger där. Alexander Jansson förklarar att man på 50-talet la skyddsrummen där de militära målen fanns. Det finns ingen särskild prioriteringsordning, när det gäller vem skyddsrummet är tänkt för.
– Ska man vara krass är det först till kvarn som gäller, säger han.
Tjugo meter under jorden är det ingen mobiltäckning.
Efter besöket får eleverna gå ut via rampen, där lastbilar är tänkta att köra in.
– Vi har absolut fått mer inblick i hur det fungerar. Men jag trodde att det skulle vara fullt med grejer, sängar och sådant. Det var annorlunda mot vad jag trodde, säger Nora Myhrman.
Den stora stålporten leder ut till Fredsgatan. Här är det tänkt att lastbilar ska kunna köra ned i skyddsrummet.
Läraren Malin Olsson berättar att kriget i Ukraina väckt diskussioner på lektionerna.
– Eleverna är pålästa och intresserade. De diskuterar Nato mycket också. Jag jobbar hårt med att de inte ska oroa sig för mycket. Nu har vi haft pandemin, då behöver de inte ett nytt orosmoln. De ska vara informerade, inte rädda.
Alexander Jansson, till höger, berättar om skyddsrummets olika funktioner för gymnasieeleverna.