Årets levande julkalender har handlat om glömska och ålderdom då renen Rudolf blivit gammal och börjat tappa minnet. Att visa respekt och förstå varandra trots att sjukdomar och andra ting kan komma i vägen är ett budskap som Agneta Welander tror har sjunkit in hos de flesta.
– Det är något som man kan känna igen sig i, säger hon.
Att ha ett budskap i den levande julkalendern är något som blivit viktigare med åren.
– De senaste åren tycker jag att vi har varit duktiga med att få in ett budskap, säger Agneta Welander.
Trots att snön har saknats i år har publiksiffrorna varit bra. Än så länge har kalendern haft ungefär lika stor publik som tidigare år. Upp till 100 personer har sett kalendern på helgdagarna i december. Under sista julveckan spelas kalendern varje dag på Stortorget kl 13.00. Då kommer både förskolebarn, tonåringar och vuxna för att se.
– Det är roligt att ungdomarna också kommer och kollar, säger Elisabeth Eliasson som spelar tomtemor.
De allra flesta har varit väldigt positivt inställda till den levande julkalendern. De vuxna tycker det är bra att det finns men de börjar lätt frysa till skillnad från barnen som håller sig varma genom att engagera sig i spelet.
– De blandar sig i och det får de gärna göra, säger Jens Wistbacka som spelar tomtefar.
Framtiden för den levande julkalendern ser ljus ut. Den härliga gemenskapen och den positiva responsen från publiken gör att skådespelarna vill fortsätta även nästa år.
– Har man haft en dålig dag så blir man glad när man kommer hit, säger Camille Andersson som spelar Stina.
Så länge Stortorget inte förändras så tror Agneta Welander att den levande julkalendern kommer att utspela sig på samma plats nästa år igen.
– Om Stortorget skulle förändras får vi hitta en ny arena men vi kommer nog fortsätta, säger Agneta Welander.
Årets sista föreställning hålls på julafton kl 12.00. Då räknar skådespelarna med att bänkarna ska vara fullsatta. Många har som tradition att komma och se den levande julkalendern innan det är dags för Kalle Anka.