När pingstvännen Gabriel Forss bejakade sin homosexualitet började den svåra inre resan att få ihop sexuell läggning, tro och identitet.
- Jag har funderat på att skriva den här boken länge. Flera gånger har det inte blivit av då jag tvivlat på om jag vill berätta den här historien öppet eller inte. Men flera vänner som känt till innehållet i boken uppmuntrade mig till att skriva den, säger Gabriel Forss.
De första orden skrevs i augusti förra året. Han lämnade Sverige för att hitta inspiration till att skriva boken i sitt semesterboende i Miami. Månader som blev både svåra och jobbiga.
- Till en början kändes det inte som att det skulle vara så krävande. Jag har ju ändå bearbetat det boken berör väldigt länge. Trots det så var det stundtals jobbigt.
Resan har varit lång. Under sin uppväxt kände han sig osäker på sig själv och upplevde att han inte passade in, varken i skolan eller i pingstkyrkan som alltid varit en stor del av hans liv.
För Gabriel Forss har det handlat om att jämka ihop den kristna tron med sin sexuella läggning.
- I skolan var det på ett visst sätt med killar och tjejer. Det fanns en uppfattning om "så här är killar" och "så här är tjejer". Jag var aldrig så. I kyrkan predikade pastorn om att människor var olika, men han beskrev aldrig den personen jag var.
När Gabriel Forss var 19 år flyttade han till Stockholm för att plugga musik. Där kunde han träffa andra som var som honom.
- Det var annorlunda där, jag kunde träffa både kristna och homosexuella som var mer som jag. I Katrineholm visste jag bara en som var homosexuell och honom kunde jag inte identifiera mig med.
Tron har flera gånger satts på prov. Ett tillfälle som beskrivs i boken är när Gabriel åker till en gudsman för att få vägledning och berätta att Gud skapat honom till att vara homosexuell och får svaret att han är tvungen att "gå tillbaka in i garderoben".
- Jag blev så chockad. Efter det var jag så deprimerad att jag ville ta livet av mig. Han sa till mig att jag skulle sätta mig själv i karantän och förneka det jag känner. Han bad mig sen att be och sa att Gud kunde göra mig fri från min homosexualitet.
I boken berättar han även om den stora kärleken. En kärleksrelation som inte slutade som han förväntat sig men som fortfarande är den största.
- Han var min första kärlek och det är något speciellt med den första för alla tror jag. Trots att det slutade som det gjorde har både han och hans familj betytt mycket för mig.
Med både ett brustet hjärta och tvivel på sin tro, krävdes det öppenhet inför både sig själv och andra för att hitta acceptans i sig själv.
- Det tog åtta år efter att jag flyttat till Stockholm innan jag förstod att Gud älskar mig för den jag är.
Det var då Gabriel Forss hittade hem. I dag känner han sig tillfreds med sig själv, men det finns en bit kvar i livet han skulle vilja fylla.
- Jag lever inte med någon i dag. Så jag hoppas självklart på att hitta rätt och skaffa en familj. Du vet, med Volvo, hus och barn. Det drömmer jag om.