Över hela landet följdes nyheterna kring morden på Emma Jangestigs två barn i mars 2008. Själv fick hon inte veta mycket förrän efter att restriktionerna släppts och hon fick lämna sitt skyddade boende.
Att förstå att hennes barn var döda var en del av att komma tillbaka till ett liv. Samtidigt blev hon tvungen att sätta sig in i hur rättsväsendet fungerar och hantera de många frågor som framför allt journalister ställde. Mediernas raka sätt kunde vara befriande ibland.
- De vågade fråga sådant som hur mycket blod det var i hallen och jag behövde berätta det, sa hon.
Tillsammans med reportern Magnus Wennerholm har hon skrivit boken "Varför gråter inte Emma", frågan som inte ens journalister vågade ställa rakt ut till henne. Att prata om det som har hänt är hennes sätt att gråta, förklarar hon.
Föreläsningen ordnades av lokala Brottsofferjouren, som även erbjuder stöd till anhöriga. Det är något som Emma Jangestig tycker är viktigt.
- Ge min mamma en macka istället så att hon orkar krama mig. Jag vill inte ha en till okänd människa, säger hon.