Hon älskar Los Angeles och är övertygad om att det är rätt plats för henne just nu. Men hon saknar familjen i Polen och Sverige – och att kunna ta sig runt på cykel, som hemma i Katrineholm.
Det var tänkt som ett tillfälligt miljöombyte men rätt som det var hade Gosia Machaczkas Katrineholmsetta stått tom i ett helt år. "Kanske dags att säga upp den så någon annan kan få nytta av den?", föreslog hennes mamma.
Nu har ytterligare fem Los Angeles-år passerat och Gosia har sedan länge kommit över fascinationen för kändisfester och klubbliv till förmån för sin fotografkarriär och sitt friluftsintresse. Hon bor på gränsen mellan Hollywood och West Hollywood och beskriver byggnaden som ganska alldaglig, men njuter av en magisk soluppgång över palmklädda vyer när hon beger sig till jobbet på leksaksgiganten Mattel ett par dagar i veckan.
Gosia föddes i Polen och flyttade till Katrineholm som 13-åring, där hon gick i både högstadiet och gymnasiet. I dag tillbringar varannan julledighet i Sverige, varannan i Polen. Även om hon aldrig har ångrat sin flytt så blir saknaden påtaglig när hon har varit på besök hos familjen.
– Första dagarna när man är tillbaka reflekterar jag alltid mycket över att jag lämnar alla mina nära och kära för det här livet, men jag tror verkligen att det här är den rätta platsen för mig just nu. Men vi hörs över facetime och jag skicka brev till mormor.
Solnedgången från Gosias sovrumsfönster.
Gosia beskriver en stad där många har sina stora drömmar och ambitioner gemensamt. Det finns en gemenskap i att man pushar varandra och hjälps åt att skapa möjligheter – även om det också finns vassa armbågar när man har precis samma mål.
– LA är väldigt glamouröst och det är absolut många som kommer hit för att leva ut sina drömmar i ett år eller två. De vill gå på klubbar och premiärer – sådant finns väldigt nära och lättillgängligt. Men så finns det de som stannar längre och satsar långsiktigt på sina drömmar, säger hon.
Med det sagt lever hon ett helt annat liv nu jämfört med de första månaderna i staden, då hon fortfarande såg tillvaron som ett slags sabbatsår.
Nog för att det är relativt enkelt att få syn på kändisar i Los Angeles, men när Gosia besökte en filmpremiär och ställde sig i kön för "vanliga personer" bortom röda mattan och fick syn på Slash i hög hatt och pilotglasögon bakom sig blev hon starstruck. "Tänk att vi stod i samma kö", säger hon när hon berättar om det.
Redan som tonåring upptäckte hon berättande och hur det kan ta sig olika uttryck. Hon började extrajobba för olika musiksajter där hon intervjuade band och plåtade spelningar. Det gav henne både självförtroende och rutin.
– Det började med små-gig, men ganska snart gjorde jag Sweden rock festival och Bråvalla. Det hjälpte mitt självförtroende väldigt mycket.
Med tiden släppte hon skrivandet för att fokusera på att berätta genom sitt plåtande och i Los Angeles har karriären tagit fart på riktigt.
Gosia beskriver hur svenskar i LA får anstränga sig för att "lämna jantelaget". Trots att hon har bott där i sex år tycker hon att det är svårt att prata om sig själv som hon upplever att amerikaner gör: "'Det är klart ni vill jobba med mig för jag är så himla bra', det är inte så svenskt att säga". Men attitydsförändringen har fått henne att ändra sin självbild och framför allt har det gett henne mindre prestationsångest.
I dag arbetar hon med produktfotografering för Mattel, ett av världens största leksaksföretag med bland annat Barbie och Masters of the universe i sin katalog. Dessutom har hon uppmärksammats stort för sitt eget konstfoto – bland annat när den kanadensiska tidningen Artascents hyllade hennes fotoserie Hollow förra året.
– De jämförde mig med Edward Hopper, som är en av de mest framstående målarna i USA. Jag hade aldrig själv sett den kopplingen, men det är en otrolig ära att ens bli nämnd i samma sammanhang.
"Jag är väldigt LA – jag tycker om att hajka. Jag bor nära Runyon canyon en sluttande stadshajk. Det är lite roligt, för alla människor kommer dit. En del går dit med sin hund eller för att hajka, andra går dit för att synas. Så det är en bra plats för 'people watching'", säger Gosia Machaczka.
För samma serie valde organisationen American photographic artists, APA, ut en av hennes bilder till en tävling. I samma sällskap fanns fotografen Frank Ockenfels 3 vars utställning Gosia just hade sett – på det museum som också är hennes målbild för en egen framtida utställning: Fotografiska i Stockholm.
– Att få se mig själv i samma sällskap som någon som har varit där var väldigt stort för mig.
Här närmast syns hennes verk i en utställning arrangerad av just APA och hennes bild har blivit utvald av en kurator från J. Paul Getty museum.
När hon inte har fullt upp med jobb tycker Gosia om att hajka, gå på restaurang och träna. "Förut tränade jag sju pass i veckan, men sedan jag började på Mattel har jag svårt att få till ett enda pass", konstaterar hon.
Genom att kombinera produktfotograferingen på storföretaget med den egna konsten bjuder hennes veckor på stor variation och känslan hon får när hon greppar kameran skiljer sig åt beroende på sammanhanget.
På Matell känner hon sig lugnare och arbetar strukturerat tillsammans med ett stort team för att möta uppdragsgivarens idéer. Om det tvärtom handlar om det egna skapandet blir hon uppslukad och ivrig – och får lätt prestationsångest.
– Jag får väldigt starka visuella bilder i huvudet och prestationsångesten handlar om att jag vet hur bra det skulle kunna bli.
Ständigt återkommande är att hon vill berätta en historia som lämnar mycket åt betraktaren att fylla i.
– Jag vill inte vara rakt på sak. Den som tittar ska kunna lägga en bit av sig själv i storyn och det allra största för mig är att få höra hur betraktaren tolkar verket. Det påverkas av betraktarens egna erfarenheter och gör honom eller henne till en del av det.