Det var strax före måndagsmorgonens första lektion som eleverna inte stod att finna, berättar skolans rektor Sara Aldrin.
– Det gick på bråkdelen av en sekund.
Vårdnadshavarna larmades och Aldrin organiserade ett sökarbete, både på skolområdet och utanför. Det var dock resultatlöst. Vid lunchtid tillkallades polis.
Det skulle då inte dröja länge förrän skolan fick ett telefonsamtal. Barnen var tillrätta och kunde hämtas av en polispatrull.
– De var inte särskilt långt borta från skolan. De hade gått till Söder, där de knackade på hemma hos en snäll kvinna som ringde oss. Allmänhetens hjälp är den bästa!
När Sara Aldrin efteråt träffade barnen berättade de att de lämnat skolan för att leta efter ett syskon och då gått vilse.
Skolans beredskapsteam gjorde direkt efter händelsen en utvärdering av insatsen. Skolans rutiner sågs över. Sara Aldrin tycker att det mesta fungerade bra.
– Men när man blir stressad är det inte säkert att man alltid handlar rationellt. Till exempel ska det finnas en sambandcentral, i det här fallet mitt kontor, och det fungerade inte riktigt. Jag måste också bli bättre på att delegera, vilket kan vara svårt när det är många inblandade och alla vill hjälpa till.
Svensk polis hanterar årligen drygt 20 000 försvinnanden. Nästan alla klaras upp. Andelen barn som försvinner är drygt åtta procent, de flesta i samma ålder som Sandbäckseleverna: 7 till 12 år.