Något som kallas Reggio Emilia har satt sin prägel på Tjäderns, Pandans och Mysaks förskolor i Katrineholms kommun. Det är en filosofi som har sina rötter i de kommunala förskolorna i norditalienska Reggio Emilia, där den utvecklades efter andra världskriget som ett motstånd mot fascismen. Kvinnorörelsen och stadens förskollärare ville hindra alla former av antidemokratiska rörelser och gjorde det genom att börja med barnen.
Att lyssna på barnen och ta tillvara på deras nyfikenhet och intressen är grunden i filosofin. En självklarhet för all pedagogisk verksamhet, kan tyckas. Men personalen på Tjäderns förskola berättar att det är ett nytt förhållningssätt, att verkligen lyssna på djupet och inte bara höra vad barnen säger. Lejonet i plast som blickar ut över det grönmålade landskapet i en bokhylla i ett av förskolans lekrum är ett exempel på hur pedagogernas planering fått ändrad riktning, sedan de börjat arbeta aktivt med detta synsätt.
- Vi hade tänkt göra ett projekt kring vatten och vi skulle hålla till vid ett fönster. När vi tog bort blomkrukorna för att få plats, så visade det sig att det var blommorna som barnen brydde sig om att leka med. Det skapade en djungel av dem som de lekte med djuren i. Då gäller det att kunna släppa efter, att vara lyhörd och flexibel, säger Ann Ardnell som arbetar med 1–4-åringar på Tjädern.
Ett annat exempel ger Britt-Marie Zurkirchen Åhlén, som arbetar med 5-åringar på Pandan:
- Om vi går i korridoren och något barn upptäcker en myra så säger jag inte bara "ja, titta en myra", utan det kan bli ett helt projekt av den där myran. Var bor myrorna? Vad äter de? Allt sådant som barnen undrar över tar vi reda på tillsammans, berättar hon.
- Vi organiserar ett tema med olika uttryckssätt, förklarar förskolechefen Yvonne Walderfors och understryker att det fortfarande görs inom den läroplan som förskolan har att förhålla sig till.
Att låta barnen skapa i stället för att få färdiga lösningar är en viktig bricka inom Reggio Emilia. Därför finns det inte många färdiga leksaker att leka med på förskolorna som arbetar efter läran, utan barnen får själva tillverka dem. Det läggs inte pussel där slutresultatet redan är bestämt, i stället hålls material för kreativt skapande tillgängligt och barnens tänkande bortom färdiga ramar uppmuntras. Och pedagogerna gör sitt bästa för att inte ge färdiga svar på barnens alla frågor.
- Det är svårt ibland och det tar längre tid, men det får det göra nu. I stället för att svara på frågan och sätta punkt, så försöker vi locka ur barnen svaren så att de själva får tänka efter, säger Ann Ardnell.
- Vi ställer först en motfråga, till exempel "vad tror du?". Om vi får svaret "jag vet inte" så frågar vi om de har någon kompis de kan fråga eller om vi kan ta reda på svaret tillsammans, fyller kollegan Elin Bengtsson i.
Pedagogisk dokumentation är viktigt inom all pedagogisk verksamhet, men inom Reggio Emilia ges den många gånger en större betydelse. En kritik mot filosofin är att denna utökade dokumentation stjäl tid från barnomsorgen. Yvonne Walderfors håller delvis med.
- Det är ett bekymmer att hitta tiden, men vi försöker få till det med fem minuter varje dag.
De tre förskolorna har arbetat utifrån Reggio Emilia-filosofin sedan augusti 2012. Yvonne Walderfors hoppas att några av medarbetarna ska få möjlighet att gå en utbildning på Reggio Emilia-institutet i Stockholm nästa år, för att kunna sprida fördjupade kunskaper vidare inom i första hand rektorsområdet men även till den övriga förskoleorganisationen.
- Vi har bara hunnit börja, säger hon.
Reaktionerna från föräldrahåll har varit varierade. Yvonne Walderfors ler när hon berättar om pysselmaterialet som brukar plockas fram lagom till påsk. Det som brukar få utgöra benen till kycklingar av flörtkulor och fjädrar, har visat sig fungera minst lika bra som propellrar när barnen skapar efter eget huvud.
- Det var inget som någon av oss hade tänkt på, men barn är så fria i sina tankar. Några föräldrar har nog undrat vad vi håller på med på förskolan egentligen; ska barnen inte göra tomtar till jul och kycklingar till påsk? Och nej, alla barn behöver kanske inte göra precis likadant, säger hon.