– Träningarna är mitt andrum. I dem hämtar jag ny energi. Det är okej att förlora så länge vi har varandra, tycker hon.
Det är en före detta mentor som tycker att Elsa förtjänar att uppmärksammas. Hon beskriver sin före detta elev som en omtänksam och sprudlande person som tar väl hand om sitt lag. Mentorn berättar också att Elsa brukar arbeta i det dolda. När Elsa får veta vem som nominerat henne ler hon och förklarar att hon hade det på känn.
Mamma Eva Karlsson berättar hur svårt det kan vara att stoppa dottern när hon bestämt sig för något.
– Vi var på väg hem från en match när jag såg att hon hade gåshud. Det var en varm dag och jag frågade förvånat om hon frös. Då kom det fram att hon haft hög feber hela dagen. Det kunde hon förstås inte berätta innan matchen, då hade hon inte fått vara med och spela, berättar hon och skrattar.
Elsa Karlsson är 16 år och när hon ger sig in i något, då gör hon det helhjärtat. Så har det också varit med det nya laget som hon började i för tre år sen. De hade precis bytt tränare och hela laget skulle få en nystart. Första året blev hon framröstad till årets medspelare, andra året blev hon utnämnd igen och nu, tredje året, har hon blivit utnämnd till lagkapten.
– Som lagkapten försöker jag hålla ihop laget och se till att alla har det bra. Att säga hej till alla kan göra stor skillnad, säger hon.
När Elsa Karlsson inte spelar fotboll, då umgås hon med lagkamraterna. I laget har hon hittat flera av sina närmsta vänner.
– Fotbollen är fantastisk, men gemenskapen är ännu viktigare, tycker hon.
Till hösten ska hon börja på gymnasiet och det var självklart för henne att välja fotbollsprofilen i Norrköping. Linjen ger henne möjlighet att planera studierna så att hon hinner hem till träningarna med laget.
En bristning i vadmuskeln hindrade henne ifrån att spela under två långa veckor under vårens mest intensiva skolperiod.
– Jag skadade mig samtidigt som vi hade nationella prov. Jag hade verkligen behövt slappna av och spela fotboll, men kunde inte, berättar hon.
Skadan var trots allt inte bara av ondo. Under rehabiliteringen av sin egen och kamraternas skador fick hon upp ögonen för sjukgymnastik. Att hjälpa människor ta sig tillbaka efter en skada låter som en spännande framtid, tycker hon.