Som en samling ystra skolgossar blir tjugotalet grånade herrar både skärpta och än mer uppsluppna när körledaren Sara Alsander äntrar salen i Musikens hus. Kramar och muntra hälsningar flyger genom luften.
Men efter 15 års tjänst tar Sara Alsander i och med nationaldagskonserten i Björkvik farväl av sina sångarbröder. Hon har varit körens trettonde dirigent – och den första kvinnliga.
– Hon är en suverän ledare. Att handskas med 30 gubbar är inte så lätt ibland men hon klarar av det, säger kassör Ulrik Ledberg.
Alsander med familj har fått jobb i Linköping och skaffat hus, så beslutet att lämna Katrineholm är oåterkalleligt.
– Det känns jättekonstigt och jag kommer att sakna dem enormt, säger hon och berättar att "hennes gubbar" försökt behålla henne med löften om att flytta repetitionerna till Linköping – eller åtminstone Norrköping.
Kören har sökt ersättare men än så länge utan napp. Som tillfälliga lösningar är andra dirigent Marie Persson påtänkt, liksom Ledberg själv, som ska gå en kurs i dirigering. Dessutom hoppas kören att Katrineholmsrevyns Thomas Ronach kan sträcka ut en hand.
Än så länge sjunger kören som vanligt, med fullt schema inför Valborg: Konserter för äldre den 28 och 29 april innan den traditionella uppställningen i Stadsparken.
– Vi kör lite allt möjligt, men Sköna maj är naturligtvis alltid en bra låt, säger Ulrik Ledberg, själv medlem i det anrika sällskapet sedan 1989.
På sin hemsida uppmuntrar manskören gott gehör, att kunna läsa noter och en glad inställning hos aspiranter. Ulrik Ledberg sjunger andrabas, en stämma som är lättare att besätta än tenorstämmorna, där han erkänner att kören "också behöver fylla på litet grand".
Medelåldern är ansenlig.
Försöker ni bredda er mot yngre människor eller folk med annan bakgrund?
– Nej. Vi söker sångare generellt. Men vi söker inte i särskilda samhällsgrupper.
Du verkar ta det hela med ro?
– Nja, oro skulle jag vilja säga. Vi måste göra vad vi kan, vi får inte låta kören gå i graven.
Alsander signalerar att uppvärmningen ska börja. Skolgossarna reser sig, men stämmer upp i en gammal Stig Olin-schlager. Än en gång brister salen ut i skratt.