För att köpa biljett när förarplatsen var avspärrad, var man tvungen att använda sig av Sörmlandstrafikens app, eller ta sig till ett försäljningsställe.
I mars förra året valde Sörmlandstrafiken att skärma av bussförarna, för att skydda dem från smitta. I stället har resenärerna fått stiga på genom bakdörren, och måste ha köpt biljett i förväg, helst via Sörmlandstrafikens app. Följden blev ett massivt tjuvåkande, enligt Sörmlandstrafiken. Men kontrollanterna jobbade som vanligt – och mellan mars och juli förra året utfärdades över 900 böter på bussarna.
En av dem som fick en bot var Karin Arlert, som skulle åka från Katrineholm till Valla i maj förra året. Hon menar att hon inte försökte åka gratis, eftersom hon hade ett laddat reskassekort med sig. Det gick däremot inte att blippa det så att resans kostnad drogs av, eftersom maskinen stod framme hos föraren. Därmed har hon rest utan ett giltigt färdbevis, menar Sörmlandstrafiken.
Karin Arlert överklagade boten på 1 220 kronor till Sörmlandstrafiken. Där fick hon inget gehör, så hon tog ärendet vidare till förvaltningsrätten i Linköping.
– Först tänkte jag att jag inte orkar överklaga. Men sen blev jag så förbannad – för att köpa en biljett skulle jag behöva ha en smartphone! Annars skulle jag först behöva gå två kilometer till Pressbyrån, som var enda försäljningsstället, och sedan kanske vänta en timme på nästa buss.
Kritiken mot att även äldre resenärer förväntas ha en smartphone med appar tar hon upp i sin överklagan, där hon hänvisar till kommunallagens skrivning om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för alla resenärsgrupper. Hon tycker heller inte att det är rimligt att tilläggsavgiften för äldre är 1 220 kronor, medan den för ungdomar bara är 250 kronor. Hon skriver också att hon inte nåtts av informationen att reskassekortet inte gällde.
Men inget av argumenten bet. Förvaltningsrätten avslår nu hennes överklagan. I domen skriver rätten att tilläggsavgiften är av civilrättslig karaktär och att sådana tvister ska avgöras i allmän domstol, i första hand tingsrätt.
– Det kanske var fel instans. Jag kanske borde vänt mig till en tingsrätt. Domen var väldigt svår att förstå, säger hon.
Hon funderar nu på hur hon ska gå vidare.
– Jag kan överklaga till kammarrätten, men jag har inte bestämt än hur jag ska göra. Det var väldigt jobbigt att skriva överklagandet till förvaltningsrätten, det tog en halv dag.