Studentavslutningen hände sig som vanligt på två olika lärosäten: Duveholmsgymnasiet och Katrineholms tekniska college hade sin grand finale i ”Duves” aula. Lindengymnasiets elever, personal och anhöriga samlades i Tallåsaulan.
Stämningen gick att ta på. Men trots att den i bänkraderna på sina håll var lite spänd, lite melankolisk, lite obekväm, var den mer än något annat uppsluppet full av förväntan.
För där, bortom musikunderhållning och rektorstal, stipendieutdelningar, betyg och ryggdunkningar, skymtade något i grönskan utanför samlingssalarnas fönster.
Friheten. Och vuxenlivet.
Inte alla såg dem kanske närma sig, för många av studenterna kom lite urlakade till sin avslutning. Ekonomistudenterna Leo Fredriksson Tönnessen och Olle Hård var så sömndruckna efter arla morgons champagnefrukost att de knappt kunde stå raka.
De hade varit uppe sedan 05, skålat i rusiga drycker och sedan varit i skolan för allra sista gången.
– Jag är spänd och trött men förväntansfull. Helst skulle jag gå hem, klä av mig och bara sova, sa Leo och sträckte ut sig på en soffa i väntan på ceremonin.
– De har kämpat hårt i tolv år nu, log läraren och mentorn Roland Zielinski överseende.
– Ja, så nu är det bara fem kvar, sa blivande civilekonomen Jesper Karlsson torrt.
Men gissa vilka som hade piggnat till när det efter ”Studentsången” var dags att springa ut i en konfettiexplosion, till väntande famnar, gungande kortegeflak och kvällens studentbaluns på Safiren?
Jo, Leo, Olle och 400 studenter till.