Kuriren träffar Sara Öhlin på hennes arbetsplats Subway i Katrineholm. Sara Öhlin står och lägger sallad på en smörgås, frågar vilken sorts ost kunden vill ha. Tonfallet är tillmötesgående och hon rättar till kepsen med företagets logotype.
- Det här jobbet fick jag tack vare att jag praktiserade här i höstas. Jag jobbar också timmar på Stadshotellet, är ledsagare och gjorde en runda i vården också, säger Sara Öhlin.
Hon berättar att det har varit långt ifrån en dans på rosor.
- Jag har alltid fått kämpa. Jag har jobbat sedan jag var 16, då städade jag. Jag tror det handlar mycket om att inte vara rädd för att ta i. Efter studenten 2010 hade jag helt enkelt bara bestämt mig. Nu ska jag ha ett jobb. Det blir faktiskt lättare med tiden. Inte själva processen att söka jobb, men nu har jag samlat på mig mer erfarenhet.
Inget av sina jobb har hon fått via kontakter. Det är på nätet och i annonser som alla arbetstillfällen visat sig.
- Man måste visa framfötterna, hela tiden. Jag har pratat och pratat på mina intervjuer, verkligen plockat fram allt jag kan tänka på för att marknadsföra mig själv. Man måste våga, förr har jag också suttit och varit jätteblyg men det funkar liksom inte.
Sara Öhlin gick teaterlinjen på gymnasiet och var medveten om att det var en svår bransch att ta sig in i.
- Men det var det jag ville göra just då. Om man går ett omsorgsprogram är det såklart lättare att komma in på arbetsmarknaden efter studenten.
Just vården är annars en arbetsplats som Sara Öhlin är väldigt nöjd med.
- Jag har jobbat på Lövåsen och jag lärde mig så fruktansvärt mycket där. Hur man bemöter andra människor och vikten av att vara noggrann. När jag var yngre tänkte jag att jag aldrig skulle jobba inom vården, men det visade sig vara en av de bästa arbetsplatserna.
Just nu är hon anställd på timmar på Subway. Sara Öhlin säger att hon gillar sitt jobb men att timanställningen gör att hon inte har någon möjlighet att planera sitt liv.
- Man måste alltid vara tillgänglig och det finns ingen trygghet. Fast anställning är nog det alla timanställda drömmer om. Man lever liksom i en bubbla när man går på timmar.
Sara Öhlin säger att det är viktigt att försöka se det positiva, annars går man ner sig.
- Jag har en inkomst och kan träffa mina nära och kära. Jag tar en dag i taget.