– Vi har inte kunnat ta ett ordentligt farväl av Rolf, säger Frida Andersson, svärdotter till honom.
I maj blev Rolf Andersson akut sjuk på grund av cancer. Sista månaden i livet tillbringade han på Lövåsgården innan han avled. Efter sig lämnade han fyra syskon, två söner och deras anhöriga. Familjen Mangs och Andersson hade inte haft så bra kontakt med Rolf de senaste åren, men det förändrades de sista månaderna av hans liv. När han plötsligt somnade in var det viktigt för familjen att det skulle bli ett fint och värdigt avsked. Men det satte begravningsbyrån stopp för.
Eva Mangs, syster till Rolf, och Frida Andersson, anlitade Fonus för en borgerlig begravning. Det bestämdes att Rolf skulle få en natursten med sitt namn ingraverat samt att begravningsbyrån skulle se till att någon från kyrkogårdsförvaltningen bar ut urnan från kapellet medan klockorna ringde.
Några dagar innan begravningen åkte familjen till kyrkogården för att titta på stenen. Men någon sten fanns inte. Dagen innan begravningen var den ännu inte på plats. Samma dag som familjen skulle ta farväl ringde de till Fonus för att fråga vad som stod på.
– Då förklarade de att stenen var kvar hos gravören och frågade om vi kunde tänka oss att skjuta på begravningen till en annan dag. Det var omöjligt för oss. Alla som skulle vara med hade tagit ledigt och vi var inställda på att farvälet skulle ske, säger Eva Mangs.
Några timmar innan det var dags ordnade Fonus så att stenen ändå kom på plats. Men kaoset slutade inte där.
Begravningen skulle äga rum klockan 13. När klockan var 13.10 var det fortfarande ingen som hade mött familjen utanför kapellet. Efter ytterligare en stund började de knacka på dörrarna. Till sist öppnade en av kyrkogårdsförvaltningens personal dörren.
– Vi förklarade att ingen hade kommit och hon blev lika förvånad som vi. Hon låste upp dörren och satte igång musiken, men urnan fick vi bära ut själva. Det visade sig att Fonus inte hade meddelat personalen på kyrkogården att vi ville ha musik, klockringning och någon som skulle följa med oss ut. Då blev jag förbannad, säger Eva Mangs.
– När stenen hade kommit på plats trodde jag att allt strul var över, säger Frida Andersson.
Efter begravningen fick familjen ett mejl där Fonus beklagade det inträffade och sedan erkände att de hade gjort fel.
– Men de skrev också att de hoppades att vi hade haft en fin stund ändå. Hur kan man ens komma på tanken att skriva så när man har förstört en dag som inte går att göra om? De sa att de kunde betala tillbaka knappt 10 000 kronor av de 40 000 som det kostade. Men de ska inte ha en enda krona för ett arbete som de inte har utfört, säger Eva Mangs.
Tiden efter begravningen har varit tuff. När vi träffas på kyrkogården några veckor senare kommer tårarna.
– Begravningen blev i stället en stund fylld av ilska, säger Eva Mangs.
På Fonus är Peter Göransson kommunikationschef. Han beklagar att familjen inte fick sin begravning som de hade önskat.
– Vi är otroligt ledsna över det som har hänt och ber tusen gånger om ursäkt för det. Samtidigt finns det olika versioner till varför det blev så här. Men genom dialog med familjen ska vi försöka se vad vi kan göra för att mildra skadan, säger han.
Rolf Andersson blev 63 år gammal.